Pay it forward-filmanalys

Filmen handlar om en 12-årig kille som heter Trevor som en dag fick en ny lärare på skolan. Läraren, Mr Simonett, gav eleverna en uppgift, att göra något stort för världen. Trevor tänkte stort på uppgiften och hans idé var att hjälpa tre personer och sedan ska de tre personerna hjälpa tre andra och det ska fortsätta som en dominoeffekt.  I början av filmen så var det två parallella handlingar, en historia om Trevor och en annan historia om en journalist som utspelar sig i framtiden. Journalisten har mött på Trevors ide som kallas Pay it forward då den har spridit sig i framtiden och han vill då veta vem som började med uppgiften. De två parallella historierna binds samman vid mitten.

Filmen börjar med att journalisten hamnar mitt i ett brott där hans bil blir påkörd och förstörd. Alla polisbilar försvinner därifrån efter brottslingen och kvar står journalisten i mörkret och regnet utan fordon. Men då kom en man med sin hund och hjälpte honom genom att ge journalisten sin bil och sen  gick han därifrån. Journalisten fattade inte varför och ropade efter mannen. Mannen ropade att han skulle Pay it forward, skicka vidare. Efter det ville journalisten få reda på vad det menades med det. Om man inte vet något om vad filmen handlar om så fattar man inte vad det är för film eller vad den ska handla om, det gjorde inte jag första gången jag såg filmen. Första gången jag såg den så fattade jag inte hur de två parallella handlingar hängde ihop förens i mitten av filmen när de mötte varandra. När jag kollade på inledningen så blev jag intresserad, jag ville kolla vidare för att se vad som skulle hända. Jag ville veta varför mannen gav bort en ny bil till en främling. Inledningen är inte berättande, man fattar handlingen under filmens gång. Först kan man tro att det är en actionfilm pga brottet som var i början.

Huvudpersonerna är Trevor, Trevors mamma Arlene och läraren Eugene Simonette. Trevors mamma är i början av filmen en alkoholist som inte brydde sig så mycket om Trevor. Hon och Trevor bor ensamma då hennes man lämnade dem. Man märker att Arlene och Eugene är huvudpersoner då dom har en egen liten kärlekshistoria med varandra. Arlene förändras under filmens gång genom att hon slutade dricka och brydde sig mer om Trevor. Arlene var svag i början som inte klarade att ta hand om problem som uppstod, så fort det blev problem så drack hon alkohol för att glömma. När Trevors riktiga pappa kom hem så vågade hon inte inse att det inte var bra för henne. Hon ville ge honom en andra chans och ta tillbaka honom, även fast han har slagit och hotat henne. När han sedan hotade Trevor och när Eugene hade berättat hur Trevor kände för hans pappa så sade hon till honom att försvinna och det gjorde han. Under filmen så blir Arlene även mer bestämd och självsäker. Eugene har ett problem, att han inte litar på människor efter att hans pappa försökte mörda honom. Han hade svårt att komma nära Arlene i början men senare öppnade han sig och litade på henne. Jag tycker bäst om Trevor, han är ung men han säger hela tiden vad han tycker och går in för att hjälpa andra. Även fast det gick dåligt för honom i början av Pay it forward så gav han inte upp. En biroll i filmen var journalisten, hans roll i filmen var att man fattade att Trevors uppgift gick framåt. Han var ”huvudperson” för den parallella berättelsen.

En könsroll som jag märkte av var att dom gjorde en kvinna svag som behövde hjälp och en man kom och hjälpte henne. Arlene var den svaga, som inte tog hand om sin son, han fick klara sig mycket själv. När hon träffade Eugene så räddade han henne, han gjorde så hennes problem försvann och hon tog hand om Trevor mer samt slutade dricka.

Filmens handling tyder på att detta är ett drama. Det märker man genom att det är många relationer. En relation är mellan Trevor och Arlene som var dålig i början men blev bra senare. Trevor hällde ut Arlenes alkohol i början och han fick klara sig mycket själv, men senare så slutade hon dricka och Trevor litade på att hon slutat på heltid. Då gick allt uppåt för dom istället. Det bildas även en kärleksrelation mellan Arlene och Eugene. Först var det Trevor som försökte få ihop dom två men senare fick dom känslor för varandra. I mitten av deras kärlekshistoria så blir det ett problem, att Arlene kanske ska ta tillbaka Trevors pappa, men det löste sig. Eugene hade även svårt att ta in henne i sitt liv i början. Man märker att det är ett drama genom att det är långa klipp med mycket konversationer, om man missar någon del i filmen så kan man fortfarande hänga med i handlingen.

Jag lade märke till att det användes nästan alla kameravinklar i flera olika sammanhang. Det användes mycket översiktsbilder för att man ska förstå miljön och sammanhang, tex när Trevor cyklade hem i början av filmen. Då skulle man se området han bodde i, att det inte var rikt och att det var många hemlösa runt omkring. När dom visade starka känslor så filmade dom oftast med närbilder så man ser en persons ansiktsuttryck och får mer känsla. Personer filmades med helbilder så man skulle få en uppfattning om hur personen ser ut, tex när Eugene visade sig första gången så filmade dom på hela hans kropp så man såg hans kostym och sedan på hans brännmärken i ansiktet. Ljuset var oftast ganska gult, vid jobbiga scener så var det ibland blått ljust som visade att det var lite otrevligt och tråkigt. Jag tänkte på att det var mörkare ljus när Trevors pappa var hemma, då kändes allt mer dystert och otäckt.

Ljud kom ofta in i flera scener, ibland för att ge mer känsla men ibland bara för att det skulle bli roligare för tittaren så det inte skulle vara tyst, ex när Trevor cyklade. Som när det var kyss scener mellan Arlene och Eugene så var det romantisk instrumental musik. Det som gav mest känsla var låten i slutet när Trevor dog och människor samlades runt hans hus, texten var ”Calling all angels”, då blev det känslosamt.

En produktplacering jag tänkte på var Pepsi, det fanns en Pepsiflaska på frukostbordet och en maskin med Pepsis logga på i lärarrummet. Det var även bussar från samma bussföretag.

Jag tycker att filmens budskap var bra, även fast det inte blir som man tänker sig så kan det bli bra ändå. Ett till budskap är att det inte spelar någon roll vem man är eller hur ung man är, man kan ändå förändra världen på något sätt. Ett annat budskap är att om man går utanför sin trygghetszon så kan det hjälpa någon annan och man kan må bättre av det. När Arlene gjorde det hon inte brukar göra och sade till Trevors pappa och när hon slutade dricka så hjälpte hon sig själv och relationen mellan Trevor och Eugene. Det sämsta var att Trevor inte fick reda på hur stor hans idé blev.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *