Pay It Forward

Tempot är högt när en journalist hoppar ut från sin bil får att få en glimt av ett inbrott som precis har skett. Istället blir hans bil överkörd av rånaren och alla poliser kör iväg. Plötsligt kommer det fram en gubbe i regnet och frågar om han vill ha hans Jaguar. Journalisten förstår så klart ingenting, och den mystiske gubben säger bara att han var tvungen att göra det här, sedan går han. Journalisten är väldigt nyfiken och letar upp gubben för att få reda på varför han egentligen gav bort sin bil. Det är då han börjar förstå att detta kommer bli ett av hans livs största äventyr och storys.

Som sagt är inledningen av filmen väldigt spännande och lite läskig nästan. Om jag inte hade sett den här någon gång innan skulle jag nog gissa på att det skulle vara en thriller, deckare eller en riktig rysare. Men efter en stund märker man att det mer är en dramafilm. Det tycker jag är ett väldigt smart knep att göra så som dom gjorde, att ha en extrem, spännande och händelserik inledning så att man bara är tvungen att fortsätta kolla.

Efter hand förstår man att det som hände journalisten den kvällen, när gubben kom fram och erbjöd sin bil var det Trevor som startade 4 månader tidigare. Han tyckte att världen bara var full av skit och elände. Och när han då fick ett skoluppdrag om att försöka förändra världen på något sätt kom han på “Pay It Forward”. Det gick ut på att han skulle göra en god gärning för tre olika personer, som dom inte kunde göra själva, sedan skulle dessa tre personer göra något för tre till, och så vidare. Det blev alltså sen som en stor dominoeffekt som spred sig väldigt fort.

Huvudpersonen i filmen är så klart Trevor som kom på hela ”Pay It Forward”-idén som filmen handlar om. Sedan är också Trevors mamma Arlene och hans lärare Mr. Simonet också viktiga karaktärer för handlingen. Alla dessa tre karaktärer har helt olika roller och egenskaper i filmen. Trevor är en blyg 11:åring som är trött på sitt liv. Hans mamma vill honom bara väl, men när hon blir stressad dricker hon sig full och därför får Trevor ta mycket ansvar hemma, eftersom att hans pappa har lämnat dom. Men min favoritkaraktär är ändå Trevors mamma Arlene, och det är nog bara för att hon förändras så mycket under filmens gång. Från att vara den mamma som egentligen bara vill ha pengar och inte bryr sig så mycket om sitt barn, till att träffa Mr. Simonet och helt ändra uppfattning om vad som är viktigt här i livet. Som när hon till exempel förstår hur mycket det här skoluppdraget betyder för Trevor. Hon ger till exempel sin mamma en andra chans och säger att hon förlåter henne och bjuder in hennes till Trevors födelsedagskalas.

Jag tycker filmen går under kategorin drama, även fast det inte riktigt är en sådan film som jag direkt skulle förknippa med drama, men det är den kategorin som är närmast. Dramat tycker jag förekommer mest under bråk och konflikter som när till exempel Trevor och hans mamma bråkar. När Trevor tog upp med Arlene att han inte gillade att hon drack och att han visste om alla hennes gömställen som hon hade för sina flaskor. Det tycker jag gjorde hela filmen mer intressant och man kände verkligen medlidande med Trevor. Eller när Mr. Simonet inte förstår hur Arlene kunde ta tillbaka Trevors pappa som har svikit henne så många gånger. För när dom bråkar vill man bara att dom ska bli sams igen, och det gör att man fortsätter kolla på filmen för att se om dom blir det eller inte.

Det här med filmteknik tycker jag är väldigt svårt att beskriva, för egentligen är det inget man lägger märke till jättetydligt, i alla fall inte jag. Men om det samtidigt inte skulle finnas någon musik och allt skulle vara filmat från samma håll och från samma avstånd skulle man tycka det var jättetråkigt. Med alla olika kameravinklar får man en känsla av att man är mer delaktig i filmen, man kommer närmare karaktärerna. Som när dom zoomade in på Mr. Simonets ansikte och hans brännskador. Då tyckte jag i alla fall väldigt synd om honom och det kändes bara som man fick lära känna honom bättre. Annars tycker jag att kameravinklarna var väldigt bra och genomtänkta. Man fick både se översiktsbilder över skolan men också hel och halvbilder på många av personerna.

Ljud spelar så klart också stor roll för att filmen ska bli enhetlig och kul att kolla på. Jag tycker dom har lyckats väldigt bra med att förhöja stämningen med hjälp av musik. När Trevor till exempel har dött och alla människor har samlats utanför hans hus för att lämna blommor. Då spelas en låt just om det som händer i filmen, bara för att göra budskapet ännu mer tydligt.

Helt ärligt älskar jag den här filmen, jag tycker den är så fin och har ett så otroligt viktigt budskap. Det lilla gör också skillnad, man behöver inte ge bort alla sina pengar för att göra skillnad. Och även om du inte ser förändringen direkt så lovar jag att den kommer, som i denna film. Trevor hade ingen aning om att hans ide hade spridit sig över stora delar av USA och blivit en stor nyhet. Det enda som jag kan klaga på är slutet, men det är bara för att jag inte gillar olyckliga slut. Jag vill gärna att det ska sluta lyckligt och att alla ska vara glada när filmen slutar.

Som sagt älskar jag filmer som har ett budskap, eller en liten tankeställare med i. Det tycker jag bara gör filmen mer intressant och rolig att kolla på. För mig blir det också så att jag kommer ihåg filmen mycket bättre om det har ett budskap eller en liten tankeställare, för då går jag oftast runt och tänker på det länge efter jag har sett filmen. Som till exempel när vi såg Hotel Rwanda på SO, då tänkte jag på hur det kunde vara så hemskt och hur folk bara kunde stå och titta på när folk dödades varje dag. Men sen så kommer jag på att vi nästan gör samma sak idag. Det gav mig en riktig tankeställare och gör nog också att jag kommer komma ihåg den filmen väldigt länge. Samma sak är det med Pay It Forward, att det finns väldigt mycket skit i världen men om alla hjälps åt och gör något litet för någon kan världen bli en bättre plats att leva  på.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *