Pay It Forward

Filmen börjar spännande då den börjar med ett inbrott, som leder till en biljakt. Denna händelse händer fyra månader efter att Trevor började sjunde klass. Man förstår ganska snabbt att filmen kommer handla mycket om Trevor och hans liv. Att filmen är ett drama förstår man ordentligt först en bit in i filmen, men man kan ana det i inledningen då Mr. Simonet ställer filosofiska frågor. Eftersom i ett drama så handlar det mycket om känslor och tankar.
Första dagen i skolan ger Mr. Simonet, Trevors lärare, klassen en hemuppgift som betår av att de ska komma på en idé som kan rädda världen, och Trevor verkar redan ha fått en tanke på vad han vill göra.
Så på så sätt blir man lite intresserad av att se vidare men filmen känns nästan lite B. Då man kan se att den inte är välgjord. Det syns att dem inte har haft den bästa tekniken, men det kanske inte fanns bättre då filmen är gjord år 2000. Jag är inte en person som gillar att titta på film och när jag väl gör det så vill jag att den ska vara välgjord. Så därför lockar inte den här filmen mig speciellt mycket men det enda som gör att jag vill se vidare är själva hemuppgiften.

Jag tycker att filmen har flera huvudpersoner, men det viktigaste av dem är såklart Trevor. Då hela filmen handlar om honom och hans idé att göra världen bättre. Trevor McKinney är en 11 årig kille som är rätt instängd och blyg av sig. Han har svårt att skaffa vänner vilket kan bero på att han har svårt att släppa in personer i sitt liv. I klassen är han den som sköter sig men han sitter inte helt tyst. Utan han ställer frågor till Mr. Simonet, men han ställer endast vettiga frågor som har med ämnet de pratar om att göra. Han har även en trasslig uppväxt med din mamma som är alkoholist och sin pappa, som nu har flyttat, som slog henne när de bodde ihop.
Sen tycker jag även att Mr. Simonet, eller Eugene som han heter, och Arlene, Trevors mamma, tillhör huvudrollerna i denna film. För Trevor försöker fixa ihop Eugene och Arlene och de är med i nästan filmens alla viktiga händelser.
Eugene Simonet är då Trevors lärare i årskurs sju och han är ganska lik Trevor på många sätt. Han har svårt att släppa in människor i sitt liv då han har en inre konflikt med sig själv som gör att han inte kan lita på någon. Även Eugene har haft en trasslig uppväxt då hans mamma också var alkoholist och han styvpappa slog henne. När Eugene var 13 år fick han nog och rymde hemifrån. Han kom dock tillbaka när kan va 16 år och sa ifrån till hans styvpappa att sluta slå hans mamma. Då blev styvpappa så arg att han försökte elda upp Eugene. Han klarade sig men fick dock väldigt allvarliga brännskador i ansiktet och på bröstet.
Arlene McKinney, Trevors mamma, har ganska allvarliga problem med alkohol då hon använder det för att dämpa ångest. Hon har flera jobb för att få ekonomin att gå ihop, då hon är en ensamstående mamma. Jag tror hon har ärvt sina alkoholproblem av sin mamma som också är alkoholist. Som sagt så blev hon slagen av sin före detta man, Trevors pappa, men hon var stark nog att ta sig ur det förhållandet. Arlene är den av huvudpersonerna som förändras mest under filmens gång då hon i början är alkoholist och har ganska dålig självrespekt. Men in slutet av filmen har hon slutat dricka och det känns som om hon har fått mer respekt för sig själv.
Den jag tycker mest om av huvudpersonerna är Trevor då jag gillar hans idé om hur han ska rädda världen. Han har kloka resonemang trots att han bara är 11 år. Trevor tänker verkligen ett steg före alla andra och han vet precis vad han behöver göra. Han har en bra grundtanke trotts att det inte lyckas så bra när han försöker. Men hans idé ”Skicka vidare” sprids över hela världen och så på så sätt lyckas han.

Filmen är ett drama och det märks genom att det är mycket starka känslor och allvarliga händelser. Som jag nämnde innan så har Eugene en inre konflikt med sig själv. Trevor bråkar även en del med sin mamma Arlene då han tycker det är jobbigt att hon dricker så mycket. Hon blir arg på honom när han häller ut hennes sprit. Sedan så skapas en stark relation mellan Arlene och Eugene. Dem faller för varandra och blir ett par.

I den här filmen används många olika filmtekniker men framför allt översiktsbilder, närbilder och objektiv kamera.
Översiktsbilderna används mycket när Trevor till exempel cyklar till och från skolan och det är både från fågelperpektiv och i en form av helbilder. När kameran filmar från fågelperspektiv ser det nästan ut som dessa scener är filmade med hjälp av en drönare eller helikopter.
Närbilderna används oftast när det förs en konversation i filmen. För att man ska se och förstå känslor och ansiktsuttryck. Jag märkte även att dessa scener är filmade med ett kameraobjektiv som gör att allt bakom personen det är fokus på blir suddigt. Det gör verkligen att man fokuserar på personens ansiktsuttryck.
Objektiv kamera används till de flesta scenerna i filmen. Då skådespelarna inte pratar till kameran utan förbi den. Kameran blir som en publik som ser allting utifrån. Man ser de flesta händelserna som en publik och inte från de medverkades perspektiv.
Ljuset i filmen är ganska dovt då det är en film som har ett allvarligt budskap. Ljuset är ganska gått men det känns på något sätt varmt, nästan som om redigeraren har lagt ett slags filter på filmen. Det jobbas inte jättemycket med skuggor men lite för att få fram en allvarlig känsla.
Musiken i filmen används på sätt då den spelas när det inte är någon som pratar eller under en allvarlig situation. Men musiken används till exempel när man ser Trevor cykla till och från skolan. Jag tror att musiken används för att inte tråka ut tittaren. Vad jag hör så är det samma musik genom hela filmen och jag är osäker om den är specialkomponerad till just denna film, men det är mycket möjligt. Jag tror inte att musiken finna utgiven på på CD, men jag är inte helt säker.

Jag tycker inte filmen var jättebra och det kan nog bero mycket på att jag är en person som inte gillar att titta på film. Det jag dock tycker om väldigt mycket med filmen är dess budskap. Att man ska hjälpa människor med stora saker så de i sedan tur hjälper andra människor med stora saker. Sättet som själva filmen är gjord på känns dock lite B och det kanske är för att den är gjord år 2000 och filmtekniken inte var så utvecklad då. Dem hade inte dem bästa kamerorna eller jätteduktiga skådespelare. För mig så är en bra film väldigt välgjort och enligt mig så var inte denna det. Eftersom jag inte tittar på så mycket film kan jag tyvärr inte jämföra den med någon annan. Jag tycker dem har gjort filmen på ett sätt som gör att budskapen kommer fram ordentligt vilket är det viktigaste.

Så för att sammanfatta mig, så är det inte den bästa filmen jag har sett men den har ett väldigt bra budskap som kommer fram tydligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *