Filmanalys – Pay it forward

Filmen handlar om en pojke som heter Trevor som får en läxa från sin sociala studier lärare att gå ut och ändra på världen. Detta leder till att Trevor börjar något som heter ‘pay it forward’, som går ut på att hjälpa tre personer med problem som de inte kan lösa själva eller inte är medvetna om att dom har. 3 månader efter att Trevor började så råkar en reporter ut för detta och börjar en jakt på att hitta den som började allt.

Huvudpersonerna är Trevor, Arline och lärare Eugene Simmonet. De presenteras på olika sätt när vi ser dom vilket också ger oss mycket information om deras personligheter. Trevor är ofta själv så han tar hand om sig själv och kan därför se att världen inte är perfekt som många i hans ålder tror. Eugene presenteras som en skadad man men har kommit över det, vilket inte är sant. Arline presenteras som mamman som har problem men arbetar på ass lösa dom. Ingen av huvudpersonerna har några speciella egenskaper om du inte vill räkna in Trevors vilja som får honom att gå igenom med pay it forward. Som filmen går så ser vi hur Eugene öppnar upp för Arline och hur Arline börjar mera på sig själv.

Eftersom att filmen är en drama så finns det en konflikt och i den här filmen så är konflikten i att kunna ändra på dig själv för att hjälpa dig själv och de omkring dig.

Personligen så tycker jag att de har gjort ett bra jobb på filmens bild och ljus. Bilden bestod av medium långa scener där du inte behövde luta dig framåt och hålla ögonen öppna för att förstå vad som händer, men scenerna är inte långa nog förr dig att bli uttråkad. Ljudet var bra med tydligt pratande från skådespelarna. Men låtarna som gick i bakgrunden eller vid miljö ändringar var fantastiska för de gav mig känslan av ett lätt mysterium och barnslig tro på saker och ting vilket passar in perfekt till filmens berättelse. Tillsamans med get gula ljuset från sanden gav filmen en glad stämmning.

 

överallt så var filmen bra men jag tycker att skådespelaren för Arline var inte så bra, jag fick känslan av att karaktären Arline är en idiot av hur skådespelaren spelade henne.

Till slut så ger jag denna film en 3/5 stjärnor på grund av skådespelsval och lite tunn berättelse.

 

Filmanalys-pay it forward

Pay it forward är en film som har två parallella handlingar som knyts ihop på slutet. Filmen handlar till största delen om elvaåriga Trevor som får i uppgift av sin lärare Mr. Simonet att på något sätt förändra världen. Hans idé är att han ska hjälpa tre personer med något som de inte klarar själva. De ska sedan göra samma sak för tre andra personer var. Sen ska det fortsätta så och världens ska bli en bättre plats.

Den andra handlingen som vävs in är om journalisten Chris, som i inledningen av filmen blir en del av Trevors idé. Filmen börjar med att men ser honom åka i sin bil på väg mot ett inbrott. Han kommer fram till huset där inbrottet pågår, hoppar ur bilen och börjar med att försöka intervjua poliserna. Plötsligt så blir det tyst i huset och sekunden senare kommer en bil utkörandes från husets garage. Den kör rakt ut på gatan och krockar in i Chris bil innan den fortsätter bort. Poliserna åker efter och lämnar Chris ensam kvar i spöregnet. Chris tittar chockat på sin bil och efter ett tag börjar en man som är ute och rastar sin hund prata med honom. Han säger till Chris att ta hans bil och slänger över nycklarna till Chris. Bilen är ingen vanlig Volvo eller Ford utan en dyr Jaguar. Mannen vill inte ha något tillbaks utan vill att han ska ge det vidare(pay it forward). Chris bestämmer sig för att söka upp personen som kom på ”pay it forward” för han tror att det kommer att bli en artikel som kommer att sälja bra.

Jag tycker att det är svårt att förstå vad filmen ska handla om eller vad det är för slags film efter att bara ha sett inledningen. När man sedan hoppar från att Chris har fått en ny bil till att Trevor börjar skolan igen gör att man inte förstår inledningen förens en bit in i filmen. Även fast man inte riktigt förstår handlingen så vill man fortsätta titta för man undrar varför Chris fick en Jaguar och vad ”pay it forward” innebär.

Det finns många huvudpersoner i filmen. Trevor, Trevors mamma Arlene, Trevors lärare Mr. Simonet och Chris. Den viktigaste huvudpersonen är Trevor för att det är han som kom på idén och filmen baseras på hans tanke. Trevor känns som en person som funderar mycket och är ganska finurlig och påhittig. Han var den i klassen som hade tänk ur den bästa idén för att förändra världen och han förstår mycket mer än vad andra tror han gör.

De två personer som förändras mest under filmens gång är Arlene och Mr. Simonet. Arlene förändras på det sättet att i början av filmen är hon en väldigt dålig mamma till Trevor. Hon har två jobb och när hon sen kommer hem så är det sent på kvällen när Trevor redan sover. Hon försöker att dämpa sin stress och ångest med alkohol som hon döljer för Trevor. Under filmens gång så utvecklas Arlene till att bli en mycket bättre mamma och hon slutar dricka alkohol och berättar sanningen för Trevor istället för att ljuga. Det är Trevor och Mr Simonet som hjälper Arlene att bättra sig.

Mr Simonet genomgår också en stor förändring under filmens gång. I början av filmen så är han väldigt strikt med sina vanor och vill inte bryta dem. Han vågar inte visa sig utan att ha på sig sin skjorta för att han inte ville att någon skulle döma honom eller fråga om hans brännskador. I slutet av filmen har han fått mycket bättre självförtroende och litar mycket mer på sig själv och måste inte ha lika strikta vanor längre.

Pay it forward tillhör kategorin drama. Det märker man för att det är mycket fokus på huvudpersonerna och handlingen går ganska långsamt framåt. Det är inga snabba klipp utan mer långa konversationer mellan huvudpersonerna. Det finns ingen stor konflikt i filmen utan istället många små. Till exempel är det konflikter mellan Arlene och hennes alkoholberoende, Trevor och hans pappa och mellan Trevor och Arlene. De flesta konflikterna löser sig under filmens gång. Bland annat så slutar Arlene dricka alkohol så hennes alkoholproblem försvinner och Trevor blir sams med Arlene. Det är vanligt med antagonister i dramafilmer men i denna film finns det ingen person som är motståndare till Trevor, huvudkaraktären. Det man skulle kunna se som en motståndare är att idén i fungerar och att det inte sker någon kedjereaktion som Trevor tänkt.

Halvbilder är den filmteknik som används mest eftersom det är mycket dialog i filmen. Närbilder används också ofta eftersom man ofta får se hur personer reagerar på saker som sägs. Det är till exempel ofta närbilder på Mr. Simonet eftersom han reagerar på saker Arlene säger till honom när de bråkar. Det är också mycket närbilder på Trevor när han blir ledsen eller besviken på något. Bland annat när han upptäcker att hans mamma har druckit så vill man visa hur besviken och ledsen han blir på henne genom att zooma in på hans ansikte. Något jag tänkte på var att det i början av filmen var mycket översiktsbilder. Det har man för att visa miljön som personen befinner sig i så att det blir lättare att först och kanske känna igen sig i miljön. När Trevor cyklade hem från skolan efter första dagen så visade man med översiktsbilder hur han tog sig hem.

Ljudet och ljuset i filmen var inte så speciellt och spännande. Det var bakgrundsmusik under stora delar av filmen men det var inget jag tänkte på så mycket. Musiken var ganska snäll och fanns bara i bakgrunden som stämningshöjare. Ljuset var inte så speciellt heller. Jag upplevde att ljuset var som det är under en vanlig solig dag. Det som urskilde sig var scenerna i garaget för det var lite mörkare ljus i garaget. Det gav en uppfattning om att det var ganska unket, stökig och mörkt i garaget. Annars var det ingen speciellt som hände med ljuset som jag tänkte på.

Jag tycker att filmen var bra och att den hade ett fint budskap. Tanken om att man ska hjälpa andra tycker jag är väldigt fin. Om alla skulle göra mer saker för andra och inte tänka för mycket på sig själva så tror jag att världen skulle bli en mycket bättre plats. Eftersom att filmen har ett bra budskap och man fick se hur ”pay it forward” spred sig så ville man hela tiden fortsätta att titta. Det berodde på att ”pay it forward” hade en del motgångar under filmens gång och man blev nervös för att det inte skulle fungera och att Trevor skulle behöva ge upp sin idé.

Vad är kläder värt för dig?

Har man märkeskläder blir man direkt stämplad som snobb eller att man tror att man är lite bättre än alla andra. Att man enbart köper kläderna för att visa hur mycket pengar man har. Men det finns många andra anledningar till att köpa lite dyrare plagg än att bara visa att man har råd att göra det.

Nu kanske du tänker att jag menar att alla som köper lite dyrare kläder inte alls är snobbiga och tror absolut inte att de är viktigare än alla andra. Men det stämmer såklart inte. Många som köper märken som Gant och Ralph Lauren tror att de köper sig en status. Vilket kan leda till att de ofta har en lite snobbigare attityd. De köper ofta de märkena bara för att ha. Ibland spelar det ingen roll om plagget inte sitter riktigt bra. De köper det ändå bara för märket. Jag menar inte att alla gör det, men det är faktiskt ganska många som gör så.

Nu får du inte tolka det här fel när jag tycker att det är bättre att betala lite för ett märke på plagget, än att det är gjort under hemska arbetsförhållanden. Jag förstår till 100 % att man inte har råd att köpa de dyraste märkeskläderna. Jag förstår verkligen det och jag hoppas innerligt att ingen tar illa upp.

Även fast man inte har råd att köpa dyra kläder så ska man fortfarande försöka ha lite koll på hur plagget har tillverkats och vilka arbetsförhållanden personen som sytt ihop plagget har. Ett exempel är om en tröja säljs för 100 kr i en butik. Så har butiken köpt in den för cirka 30 kr. Vilket betyder att den tillverkats för ungefär 10-15 kr. I den här lilla summan ingår material, vatten, el till maskiner och kanske färg till färgning.        Vad är det som gör att tröjan kan tillverkats för så lite pengar? Hur mycket blir egentligen över till den som syr ihop tröjan?

Många kläder produceras i fattiga länder, även dyra märkeskläder, vilket inte alltid är det bästa. Även om det är billigt för företaget att ha sin produktion i ett sådant land. När ett företag väljer att lägga sin produktion i ett U-land, alltså ett fattigt land, kan det skapa stora problem för både människor och miljö. U-länder har oftast inte utvecklat några riktiga miljölagar vilket gör att avfallen från produktionerna släpps ut rakt i naturen. Människor arbetar med starka kemikalier utan skyddskläder, de blir då sjuka och får sluta sitt arbete. Vilket kan ledan till att det svälter ihjäl för att de inte har några pengar till att köpa mat.

Som lösning till det här tycker jag att man ska informera samhället om hur textil- och klädindustrin verkligen ser ut. Det borde bli ett område inom samhällskunskap som alla elever i grundskolan ska gå igenom. Det här är ett viktigt ämne som påverkar många människor och miljö runt om i världen väldigt mycket.                                  Jag tycker helt enkelt att man ska tänka mer på vad man köper för kläder. Det jag menar är att man ska ha lite bättre koll på produktionen, inte att man ska köpa dyrare kläder.

Så tänk gärna två gånger innan du dömer någon efter vilka kläder den har. Anledningen kanske inte är att man vill visa hur mycket pengar man har. Utan att man är mån om miljö och människor.

Pensionärsligister

Ungjäklar, onda blickar, suckande, utskällningar, misstro, förbittring. Allt detta kommer ifrån äldre som inte har så mycket annat att göra på dagarna än att ta ut sin ilska på ungdomarna i samhället. Tycka sig ha rätten till att skälla ut oss för minsta lilla grej som att cykla på fel sida av vägen eller något så dumt som att vi är vi. Dom tror att vi ska lära oss något på deras utskällningar eller att vi ska ändra på oss. Dom borde tänka om.

skolan var slut och jag cyklade hemåt, min cykelkompis var sjuk så jag fick trampa hemåt med mitt egna sällskap. Jag är bara några hundra meter hemifrån och det är sista backen kvar innan jag kan se mitt hus. Jag ser mig för och hör inga bilar så jag tänkte väl inte så mycket på att jag sakta började dra mig mot vänster sida av vägen, alltså fel sida av vägen för cyklar. Jag var ju helt ensam och hade bara den lilla korta biten kvar så jag tänkte inte att det var nödvändigt för mig att byta sida. Rätt som det är kommer det en äldre man cyklandes på en sportcykel i fula tajta cyklistkläder och fula gulbruna glasögon. Plus en alldeles för liten röd cykelhjälm på huvudet. Han kommer i hiskelig fart, jag ser att han börjar svänga åt sidan för att inte krocka med mig som kommer cyklandes i snigelfart på samma sida och jag ser även att han börjar röra på munnen och det är då som jag förbereder mig på värsta utskällningen. Vilket jag självklart får, han ropar ”Lär dig cykla på rätt sida av vägen, ungjäkel” i så hög decibel att man senare den kvällen kunde höra på nyheterna att befolkningen i Kiruna hade tänkt sig kunnat höra en äldre man skälla ut en ungdom för att ha cyklat på fel sida av vägen.

Detta har hänt mig ett flertal gånger bara det senaste året, att jag har fått utskällningar och onda blicken av ett flertal äldre baserat på att jag är en ungdom och detta har fått mig att fundera över äldre människors sätt att vara mot oss unga. Dom bemöter oss som att vi vore rent av idioter och att vi bara är stökiga, jobbiga och bortskämda allihop. Varför har det blivit så? Har dom själva glömt av hur det var att vara ungdom? Jag menar bara för att det finns ungdomar som sitter framför datorn 24/7 och spelar Call of duty eller ungdomar som slänger bort sin utbildning på trams eller grejen att vissa ungdomar deltar i ungdomsprogram som Paradise Hotel, Big Brother eller Ex on the beach som alla utgår ifrån att skämma ut sig själv i tv. Eller att vi bland cyklar på fel sida av vägen, så betyder det inte att äldre behöver vara otrevliga och ilskna mot oss. Som att dom själva aldrig har varit unga och gjort misstag, det händer ju alla någon gång . Pensionärerna drar oss alla över en kant och dömer även oss som inte är dom där tröga, jobbiga och oförståndiga tonåringarna och jag tycker det är orättvis behandling.

Måste man vara så otrevlig? Om ni tror att det kommer få oss unga att skämmas för att vi är vi och att vi kommer att ändra på oss så har ni fel. Tror ni att vi kommer lyssna på dom som allra mest ser ner på oss och bara är allmänt otrevliga? Vi kommer istället ropa något i stil med ”kärring!!” eller ”jäkla gubbjäkel!!” nästa gång vi får en utskällning på öppen gata och detta kommer ju inte precis leda till att ni kommer tycka om ungdomar mer. Det kommer istället bli ännu värre och graven kommer bara att grävas djupare och djupare. Det är ni själva som har skapat den här onda cirkeln och det är eran uppgift som fullvuxna människor, att vara mogna och veta att man inte ska skälla ut någon på ett motbjudande sätt för något så simpelt som att cykla på fel sida av vägen.

Ni har säkert hört talas om ”förväntningseffekten”, det är ett begrepp som förklarar förväntan av att få någonting som man är van vid att ges. T.ex. om man är van vid att få beröm av mamma varje dag för att man är så duktig i skolan då förväntar du dig få fortsatt beröm varje dag för det är du van vid. Eller om man är van vid att få skäll av fröken varje lektion och att hon inte har några som helst förväntningar på dig, då räknar du med att få fortsatt skäll och du kommer troligen inte att ändra på ditt sätt eller få någon slags vilja att bli bättre i skolan. Det är precis så det är med er äldre, ni förväntar er inget av oss unga och därför ger ni oss ingen vilja till att bättra oss, vi bryr oss inte längre för vi vet att det inte spelar någon roll vem vi är, ni ser ner på oss alla ändå.

Ni pensionärer och äldre har gått igenom precis samma saker när ni var i vår ålder. Ni har också festat, färjat håret grönt eller kanske att ni har varit en riktig stökig eller busig elev, Ja det är vad tonårsperioden går ut på, att man ska testa olika grejer och finna sig själv någon gång så småningom. Så låt oss vara oss som ni var ni.

Jag har ett förslag på en lösning. Vad sägs om ni skulle avsluta den onda cirkeln idag och komma till förstånd. Ni tycker att vi är omogna och tröga men jag skulle rättare sagt säga, väx upp själva. Var dom mogna vuxna i samhället som tar kommandot och visar oss hur man ska bete sig. Det är till oss som ni lämnar världen, se då till att lämna den i goda händer.

Nu kanske det är många som tycker att jag drar alla pensionärer över en kant, a så kanske det är men det är för att jag vill att även snälla och gulliga far- och mor-föräldrar ska kolla runt i sin omgivning och sprida detta budskap till alla dom känner och jag ska självklart lära mig att cykla på rätt sida av vägen i fortsättningen. Men om jag någonsin skulle göra ett misstag och råka dra mig mot den där underbara fel sida av vägen så hoppas jag att det inte kommer komma en utskällning av gubben i fula cykelkläder. Nu lämnar jag över ordet till er.

 

Skriven av Hanna Kristensson 20-10-16

Vart har respekten tagit vägen?

Varje lektion ska vi lämna in våra telefoner. Nästan varje lektion är det minst en som vägrar. Nästan varje lektion får vi vänta medan personen i fråga insisterar på att den ligger i skåpet, trots att den tydligt syns i personens ficka. Nästan varje lektion får en trög och tråkig start.

Jag tänker inte prata om vårt telefonberoende. Det är jag säker på att du hört förut. Jag tänker mer på orden som kommer ur den där personens mun när hen insett att läraren inte går på lögnen. ”Du kan inte tvinga mig”. Jämt detta ”du kan inte tvinga mig”. ”Ingen ska minsann stå över mig.” ”Ingen ska tala om för mig vad jag ska göra” osv.

Vart kommer den här inställningen ifrån? Ungdomar idag kan inte ta order. Det finns ingen respekt för andra människor. Personen som står där med telefonen i fickan bryr sig inte om att alla de andra får sitta och rulla tummarna. Hen tänker inte alls på att hen faktiskt står under läraren och borde lyda utan att tjafsa emot. Är det kanske så att vi måste införa AGA igen så läraren har något att hota med? Eller göra som jag av någon anledning fått för mig att finnarna hade det och helt enkelt låta alla ungdomar slippa skolan? De flesta där verkar ju ha hittat motivationen nu. I alla fall om man ser till PISA-resultaten.

Jag tycker respekt är viktigt. Inte så att jag tycker att det är rätt att drämma till någon som saknar det. Men jag tycker många saknar respekt för andra människor. Det snackas visserligen en del om respekt , men det är oftast självrespekt. Budskapet är ofta saker som ”ta ingen skit, ”låt ingen styra dig”, ”gå din egen väg” och ”ha respekt för ditt eget omdöme”. Det är förstås jätteviktiga saker, men det får ju inte gå över styr. Det funkar inte att gå runt som en kung och styra över alla andra om alla de andra gör likadant själva.

Vi måste lära oss lyda våra överordnade. Förstå att de har saker att ge oss och att det kan ligga något i vad de säger. Vi måste visa respekt för andra människor och kombinera det med självrespekt. Man kommer inte långt om man bara har det ena eller det andra. Man måste ha båda två.

Elin