Pay it forward

Pay it forward. Det är Trevor McKinnys idé till att förändra världen. Trevor är en 12 årig kille som har och har haft en stökig uppväxt. Hans mamma, Arlene, är alkoholist. Hon jobbar två jobb för att få ihop tillräckligt med pengar för vardagen. Detta har gjort att Trevor har fått klara sig själv.

Inledningen av filmen börjar spännande. Det pågår ett rån och en journalisten Chris Chandler kommer till brottsplatsen. Han parkerar sin bil, men den blir förstörd då rånaren kör in i den. En man i rock med en stor hund och ett paraply ger sin bil till journalisten och säger ”Pay it forward”. Man blir intresserad att fortsätta titta på filmen, på grund av den spännande början.

Man börjar ana något om just pay it forward. Men vad?

Trevor har precis börjat 7:th grade. Han får en ny lärare i samhällsvetenskap. Läraren ,Mr. Simonet, ger alltid i början av terminen ut en uppgift. Att rätta till de saker runt omkring sig som man inte tycker om. Eugen, som han heter, tror inte att någon kommer ta till sig uppgiften och göra skillnad. Men en person gör det, och det är Trevor. Han kom på Pay it forward. Trevors idé är att man ska hjälpa tre personer med något stort. Något de inte kan göra själva. Sedan hjälper de tre i sin tur tre andra personer och så pågår det här. Det blir som en dominoeffekt.

Trevor är en ensam kille. Han är annorlunda och har inte så många vänner. Han har det jobbigt hemma. Eugen, hans lärare, är en man som har svårt för förändring. Allt har sin plats och så ska det vara. Detta leder till att han har svårt att släppa in folk i sitt liv. Trevor och Eugen är väldigt lika, de kommer båda från en uppväxt med mycket alkohol. Bådas pappar misshandlade deras mammor. Deras barndomar var stökiga.
Jag tycker bäst om Trevor. Jag tycker om att han vill förändra världen. Han har inte haft det så bra men han vill göra det bra för andra. Jag gillar också hans tanke sätt. Att man som 12 åring kommer på en så stor grej som Pay i forward. Att han kom på något som kan förändra världen.

Trevors mamma, Arlene McKinny, är alkoholist och har det svårt. Hon har två jobb för att få ihop vardagen. Hon jobbar på en nattklubb och på ett casino.
Arlene förändras mest under filmens gång. I början var hon instabil, drack mycket och hade det svårt. Men hon ändrar sitt beteende och blir nykter för Trevor.

Filmen har en mix av både äldre och nyare sätt att se på könen. Arlene behöver ha två jobb för att få ekonomin att gå ihop. Där ser man att det inte är jämställt mellan könen. Att kvinnor oftast tjänar mindre än män. Men oftast brukar kvinnan ses som det svaga könet. Men i denna filmen är hon inte det. Arlene tar sig ur alkoholismen och blir nykter. Hon är väldigt stark

Filmen är ett drama mellan Trevor och hans mamma. Och mellan Eugen och Arlene.
Trevor har en konflikt med sin mamma då han häller ut hennes sprit, han vill inte ha en alkoholist till mamma. Han gör det för att få henne att sluta med alkohol.
Eugen har en konflikt med sig själv. Han har svårt att släppa in folk i sitt liv. Han har svårt för förändring. Han har byggt upp en mur för att ingen ska ta sig in och störa honom. Detta leder till konflikter med Arlene. De har känslor för varandra men Eugen vågar i inte släppa in henne. Detta gör att båda blir förkrossade.
Filmen har mycket olika filmteknik i sina scener, men främst används översiktsbilder, exempel när Trevor cyklar till och från skolan. Sedan används helbilder, exempel när Mr. Simonet pratar till klassen. Närbilder använd ofta då det är dialog. För då kan man lättare se skådespelarnas känslor. Deras ansiktsuttryck. Under hela filmen ser jag, publiken, händelserna utifrån. Alltså filmen filmas med objektiv kamera.
Ljuset under filmen är ganska dovt och har en orange ton.Detta gör att filmen blir nedtonad. Men också varm till utseendet, fast handlingen är ganska sorglig.
Filmen utspelar sig under två tids punkter samtidigt. Den ena då Trevor genomför idéen Pay it forward. Och den andra när journalisten Chris letar efter ursprunget till Pay it forward. Detta gör att filmen blir ganska svår att förstå. Men i slutet knyts dessa båda delarna ihop då Chris hittar Trevor.

Jag gillar inte riktigt hur filmen är filmad och hur den utspelas. Jag tror filmen hade kunnat vara bättre om den spelats in på någon annan plats med andra skådespelare. Att man utvecklade handlingen lite. Men det jag tycker om med denna filmen är iden. Alltså Pay it forward.

Dags att sluta döma

First impression last är ett engelskt uttryck. Det betyder att första intrycket består. Men gör det verkligen det?

First impression last. Ja man kan kan faktiskt säga att uttrycket stämmer rätt bra. Folk i världen dömer varandra hårdare än någonsin. Kanske på grund av sociala medier. Eller har man alltid dömt varandra?

Sociala stämplar är ett problem de flesta känner till. Folk tror de vet hur man är bara genom att titta på en. Om man försker lyckas i skolan blir man ofta klassad som pluggis. Har man dyrare kläder blir man ofta klassad som snobb. Men vad är det för fel med att försöka lyckas i skolan? Eller vad spelar det för roll vilka kläder man väljer att ha på sig? De här sociala stämplarna har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Och nu när du läser detta så tänker du nog.

-Aaa, fast det är ju så att den här stämpeln oftast stämmer. Varför skulle man annars få en?

Ja du kanske tänker så men du har helt fel. Du måste ge folk en chans. Sluta döma varandra efter utseende, kläder och beteende. Börja prata med varandra och inte ta saker för givet. Om du inte klickar med personen och du fortfarande tycker hen är tråkig så är det okej. För då har du i alla fall försökt. Försökt att inte ha förutfattade meningar. Försökt att få en annan bild av personen.

-Men du då, dömer inte du folk?

-Jo det gör, jag har ofta förutfattade meningar om folk. Jag är inte bättre än någon annan.

Men när jag tänker så brukar jag komma på mig själv. Säga till mig själv att sluta. Jag vet hur det känns att bli dömd. Det trot jag alla vet. Och då behöver man inte göra så tillbaka. Då kan i alla fall jag försöka vara en bättre människa och sluta upp med det.

Men jag har en tanke. En tanke att få stopp på det här. Det bor ungefär 10 miljoner personer i Sverige.  Om alla föröker sluta med att döma minst en person kanske vi kan utrota de sociala stämplarna. Så ge folk en chans. Sluta med era förutfattade meningar.

 

Dokumentär 9/11

Dokumentären jag har lyssnat på handlar om terrorattckerna i USA  den 11 September 2001. En grupp kallad Al Kaida hade planerat i flera år att attackera stormakten USA. Tisdagen den 11 September 2001 var en vacker september dag. Sommaren hängde sig kvar och man kunde inte ana USA största terrorattack skulle inträffa. Klockan 8.46 flög ett stort passageraplan in i det norra tvilllingtornet vid World Trade Center i New York. Tornen bestod av 104 våningar. Hade brist på brandtrappor. Så många av personerna som jobbade i tornen kom inte ut. Det uppstod stor panik och ingen förstod vad som hänt. I det södra tornet försökte man lista ut vad som hänt. Men det var inte många som begv sig neråt. De tänkte mer på att göra klartsitt jobb. 16 minuter senare flög ett andra passagerarplan in i det södra tornet. Planen hade blivit kapade av medlemar i den muslimska extremistgruppen Al Kaida. Men deras enda mål var inte bara World Trade Center. De kapade ett annat plan som de styrde in i USA:s högkvarter Pentagon i huvudstaden Washington D.C. de försökte att attackera  Vita Huset men passagerana på planet lyckades ta tillbaka kontrollen och kraschade på en åker.

Dokumentärens röda tråd är om Al Kaidas födelse, till 9/11. Den handlar också om personer som blev drabbade, såg det och  personer som var med i gruppen Jihadd. Förstadiet till Al Kaida.

Dokumentären är vinklad från offrens perspektiv. En man intervjuvar en massa offer. Dess familjer och personer som kände hjärnan bakom allt, Salem Binladen. Man skulle kunna vinkla händelsen  från terroristernas synvinkel.

Jag tycker att dokumentären var oerhört gripande, ett inslag som verkligen fastnade var ett inspelat telefonsamtal från en tjej i det norra tornet. Samtalet är inspelat från larmcentralennär hon i panik har ringt efter hjälp.hon är då på 83:e våningen. Hon förklara att det är varm och mycket rök. Hon kan inte se någon eld. Men man kan som lyssnare verkligen höra hennes räddsla och panik i rösten.

Jag skulle vilja dokumentera Förintelsen. För att jag tyckre att det är ett intressant ämne. Hur det kunde gå så långt. Och hur grym människan kan vara mot sina med människor.  Jag skulle vilja dokumentera detta för att det är en sån stor händelse i vår historia. För jag tycker att man ska påminna folk om detta. Så att en sån hemsk sak aldrig skulle kunna inträffa igen.

Till minne av alla 2996 som omkom i terrorattackerna den 11 september 2001.

De Unga Kvinnorna Under Realismen

Boken jag har läst heter Unga Kvinnor. Den är skriven av Louisa May Alcott. Hon föddes år 1832 och gav ut boken Unga Kvinnor år 1868, alltså tillhör denna boken Realismen. Det märks genom att fadern var utskickad i det Nordamerikanska innbördeskriget, 1861-1865. Boken var alltså skriven lite efter kriget. Det märktes också genom att de två äldre flickorna i familjen hade fått sluta skolan för att hjälpa till med arbetet i hemmet och de två yngre fortfarande gick i skolan. Telegrafen fanns och dem var ilskna på att dem inte kunde leva det lyxiga liv familjen en gång haft i tiden.

Boken handlar om familjen March. Familjen består av herr March, pappan i huset som är regementspräst i det Nordamerikanska innbördeskriget. Fru March, mamman i huset. Och dem fyra döttrarna. Den vackra och lite fåfänga Margreth eller Meg som hon också kallas, är 16 år och äldst.  Sedan kommer den pojkaktiga Josephine eller Jo. Hon är 15 år och mycket livlig. Elizabeth, eller Beth som hon alltid kallas, är en godhjärtad blyg 13 åring. Sist kommer den yngsta Amy. Amy är en 12 årig  bortskämd flicka och vill visa sig äldre än vad hon egentligen är. En annan viktig person i boken är den förmögna och väluppfostrade grannpojken Theodore Laurence, eller Lauire, som blir en god vän med hela familjen men speciellt med Jo.

Familjen March bor i en liten stad i Amerika. Där man får följa med familjen och deras vänner från jul till jul. Genom glädje och sorg. Upp och nedgångar, romanser och mycket mer.

I en del av boken fick familjen ett telegram. Det stod att deras far blivit mycket sjuk och fru March var tvungen att resa till sjukhuset i Washington där fadern låg. Flickorna blev lämnade med den trogne tjänaren och vännen Hannah. Under tiden fru March var borta blev en av flickorna svårt sjuk. Jag kan inte säga vem, för då avslöjar jag för mycket. Denna delen tyckte jag var mycket spännande för man visste inte hur det skulle gå med den sjuka flickan eller deras sjuke far.

Boken var ganska svårläst. Kapitlen var långa och hade inga stycken. Det blev svårt att förstå och att hålla reda på allting som stod. Men jag tycker ändå att boken Unga Kvinnor var bra. Den var väldigt bra detaljerad, till exempel kläderna. Därför tyckte jag denna boken passade mig för jag är intresserad av modet under 1800-talet. Det var också intressant att se hur många familjer levde under denna tid. Språket i boken är ganska mordent. Det känns som att boken kunde varit skriven idag, fast den utgavs för 148 år sedan.

Alva Johansson

svenska vt-16

 

Hur är den Amerikanska skolan i verkligheten?

Många tror att den amerikanska skolan är en High School dröm, som man ser i filmerna. Men är den amerikanska skolan verkligen så bra som filmduken visar?

För ett år sedan var min syster Agnes i USA. Hon gick ett år i Farfaix High School. Utanför Washington D.C. vad är egentligen skillnaden mellan den amerikanska och svenska skolan?

  • Det är väldigt stora kontraster, säger hon.

Dagen började 20 över 7 och slutade klockan 2. Dagarna var inrutade med en rast. Lunchrasten på 25 minuter. Hela skolan hade lunch samtidigt. Eftersom alla elevers lektioner slutade och började vid samma tid. I korridorerna fick man trängas för att komma fram. Och matsalen blev överfull med folk. Det blev inte mindre trångt för eleverna hade inte lov att lämna matsalen eller skolan under rasten. Antingen fick man ta med sig lunch hemmifrån eller köpa mat där. Det fanns inte så nyttiga alternativ i skolan. Oftast pizza eller friterad kykling. Medans vi i Sverige får gratis nyttig mat i skolan. Oftast är det sallad till.

Alla 3000 elever på skolan börjar och slutar samtidigt varje dag. Elevernas scheman var uppbyggda på samma sätt, då allas lektioner började och slutade samtiditg. Deras scheman var indelade i varannan dag. De blå dagarna, då man hade vissa lektioner.  Och det grå dagarna, som man hade resten av lektionerna. Man kan säga att det var två olika schman för olika dagar. På måndagen hade man det blå schemat, och på tisdagen hade man det grå. Och så höll det på så varannan dag.

När skolan sedan slutade stannade dom flesta eleverna kvar för att vara med i olika aktiviteter  och sporter. Min syster var med i skolas löplag. Dem sprang ungefär 1 mil/dag. Hon sprang långdistans och kortdistans. Och tävlade varje vecka. Det ställdes väldigt höga krav för att vara med i ett lag eller en aktivitet. Man fick till exempel inte vara med att tävla om man inte hade ett snittbetyg på C. Detta systemet har man så att man inte bara ska fokusera på sporten, utan på skolan också. Genom att gå med i löplaget lärde hon känna många i skolan. Det skiljer sig väldigt från svenska skolan, eftersom eleverna inte har några aktiviteter att bli engagerade i. På det sättet har vi i sverige inte samma ”skolanda” som den amerikanska skolan ofta  har.

  • Dresscode var något vi hade. Det innebar att man inte fick ha på sig vissa saker. Eller visa för mycket hud.

Tjejerna hade mer dresscodes än killarna. Till exempel tjejerna fick inte visa sina axlar eller en liten del av magen. Inte ha för urringat. Och om man skulle ha på sig kjol så fick kjolen inte vara kortare än armen när man hade den bredvid. Killarna fick inte ha häng eller ha på sig bandnas.

  • Jag kommer ihåg en gång när jag sprang. Det var ungefär 30 grader. Killarna fick springa i tajta shorts och bar överkropp. Medans tjejerna inte fick springa i korta shorts och bara sport bh. Jag tycker det visar att dem inte kommit lika långt i jämnställdshet frågan som vi gjort.

Man fick sina betyg varannan vecka. Då kunde man se om man hade halkat efter i något ämne, och behövde jobba ikapp. Medans vi i sverige får våra betyg i slutet av varje termin. Men en av dem största skilnaderna var deras syn på lärarna. Eleverna hade respekt för sina lärare. Men de hade också en bra relation till dem. Nästan som att de var kompisar istället. I sverige har inte alla elever lika mycket respektför sina lärare. Och det tycker jag är något som den svenska skolan ska försöka ta efter.

 

Novell

Jag vaknade av ett ryck. Något stod inte rätt till. Jag kollade på klockan, den hade stannat på 03.14. Sedan kollade jag mot Astrids säng. Den var tom. Allt stämde precis med vad den gamla gubben sagt. Men det kunde ju inte vara sant.

Vi har precis flyttat till ett nytt hus, ute på landet. I en liten by med knappt 100 invånare. Jag hade hatat iden med att flytta. Men mamma behövde en nystart, efter det att pappa lämnat oss. Jag behövde nog det också men jag ville vara stark för mamma och Astrid. När vi svängde in på gården låg det stora, gamla huset framför oss. Det var nymålat. Vitt med gröna fönster och dörrar. Det såg ut som att det stod någon vid dörren. När vi kom närmre såg vi att det var en gammal gubbe. Mamma tänkte trodde att det var en granne som ville önska oss välkomna.

– Ni borde inte vara här. Huset är inte säkert. Det har gett otur till alla som bott här.

Alla stod tyst och stirrade på honom. Han måste ju vara galen tänkte jag

-Jag lovar! Skrek han. I varje familj som bott här har det hänt något med dem. Oftast på natten, och just den natten har klockorna stannat. Och jag vet att det är sant för att jag har jobbat som trädgårdsmästare här på gården. Och allt slutar alltid lika illa för alla nya ägare.

Nu lät han riktigt arg.

Jag for upp ur sängen , tog min badrock och sprang in till mamma.

-Astrid är borta! Skrek jag.

Vi sprang ner till bottenvåningen. Klockan i hallen stod också still. Vi sprang runt och letade i varje vrå efter Astrid.  Men hon var borta. Plötsligt såg jag något i ögonvrån. Dörren ner till källaren var öppen. Jag gick som förstelnad fram till dörren. Lampan blixtrade till när jag tände den. Jag skrek till. Mamma hörde det och kom fort fram till mig. Det var så tyst. Inget hördes förutom våra egna andetag.  Vi stod skrämda och kollade ner för den mörka trappan.  Jag tog snabbt fram ficklampan som hängde på väggen. Vi började gå ner för. Det var ovanligt mörkt och kallt där nere. Vi ropade efter Astrid. men hon svarade inte. Plötsligt hördes en stor smäll! Dörren hade smällt igen. Jag sprang stressad upp för trappan och ryckte i dörren. Den var låst. Den gick inte upp. Då hörde jag mammas skärande skrik. Jag sprang ner till henne. I hennes famn satt Astrid. Hon var likblek i ansiktet och hon andades tungt och djupt.

Vad är det som händer, tänkte jag. Men jag han inte längre förrän jag hörde tunga, långsamma steg komma allt närmare. Vi sprang och gömde oss under ett gammalt bord som stod där när vi flyttade in. Min kropp skrek av rädsla, men jag var tvungen att vara tyst. Annars skulle jag avslöja oss. Stegen kom närmre, och närmre. Det kändes som att vi satt där i en evighet innan vi hörde en stor smäll. Och allt blev beck mörkt.

Jag vaknade av att svetten  pärlade sig i pannan. Sängen var dyngsur utav svett. Det var ljust ute nu. Det måste varit en dröm. En mardröm. Jag tittade försiktigt på klockan. Den stod på 08.47. Sedan tittade jag åt Astrids håll. Där låg hon. Helt oskadd i sin säng och sov.

Lyckeskolan

Eleverna på Lyckeskolan trängs på liten yta och i små lokaler, för att halva skolan blivit igenbommad på grund av mögel. Till exempel matsalen är full de flesta dagarna i veckan. Eftersom nästan alla elever äter samtidigt. Fyrorna från Stömskolan äter också på Lyckeskolan . Ett annat exempel är att franskalektionerna hålls i den gamla hemkunskaps salen. Där finns det inte tillgång till allt material man behöver och det är inte riktiga sitt platser m.m. Medans skolan står och förfaller, väljer kommunen att köpa in iPads, nya instrument och nytt material till andra skolor i mark. Som inte är i behov av renovering. Jag tycker att kommunen borde skärpa sig. Se efter vad de håller på med. De borde spara pengarna istället för att köpa iPads till hälften av kommunens skolor. Även om det tar lång tid att nå detta målet, är det en bra början att börja spara.

Bokrecension- Livets outgrundliga mysterier

Jag har läst boken” Livets outgrundliga mysterier”.

Den är skriven utav Benjamin Alire Saenz. Boken handlar om Ari. (Aristotle). Som är en ensam, blyg kille. Och om Dante. Han är en ensam kille, som är livlig och självsäker. Boken utspelar sig i USA. I en liten stad som heter El Paso. Runt 1980-1990.

En dag på sommarlovet  gick Ari till stadens kommunala pool. Han vet inte varför han gick dit, för han kan inte simma. När han satt där med fötterna i vattnet hörde han någon fråga om han ville att han skulle lära honom att simma. Ari var lite skeptisk, men han hade ju inget annat att göra, så varför inte. Dante hette han som hjälpte Ari  med simmningen. Efter ett tag blev de bästa vänner

Dante hatar skor. Han vet inte vart iftån det kommer men han tycker att det känns instängt. Så han försöker komma på sätt att förstöra sina skor.  En gång var han och Ari ute. Han tog av sig sina skor och började kasta dem på gatan. Efter en stund började det ösregna. Så de tog en promenad ner för gatorna. Lite längre bort låg det en skadad fågel på vägen. Dante som är en djurälskare gick ut till fågeln och lyfte upp den. Nu stod han mitt i vägen med en fågel i handen. Ari stod och tittade på. Plötsligt blev allt svart och Ari vaknade på sjukhuset med gips över hela kroppen. Varenda liten del i kroppen värkte. Framför honom stod hans föräldrar. Mamma grät. Han förstod ingenting. Vad hade hänt? Jo, lite efter det att Dante stått med fågeln kom en bil. Ari hade fått någon reflex och kastade sig ut framför bilen och knuffade bort Dante. Vad bettyde det här?  Bettyde det att han hade känslor för Dante. Var han bara en vän för Ari eller var han något mer. Dante hade nog alltid varit lite kär i Ari, men efter olyckan blev känslorna starkare. Han hade ju räddat Dantes liv.  Men Ari vill inte att det ska vara så. Så han låtsas inte om det. Tills han börjar få känslor för Dante.

Jag tycker att boken var bra, för den förmeddlade verkligen att man får gilla vem man vill. Även om det är av samma kön.

Boken är en ungdomsbok för både tjejer och killar. Man förstod det allt eftersom man läste. Boken är berättad i jag form av Ari. Och ibland Dante.

Jag upplevde det som hände i boken olika. Ibland blev jag lite ledsen och lite fundersamm. Som när Ari inte ville visa sina känslor för Dante. Han ville inte vara ihop med en kille. Han tänkte att man skulle vara ihop med en tjej. Att man inte kunde vara ihop med en av samma  kön. Men såklart att det går. Och till slut förstod han det. Och det gjorde mig glad.

Jag tycker att boken är trovärdig. Eftersom många personer tycker att det är lite pinsamt att gilla någon av samma kön. Men så ska det inte vara. Man får ju gilla vem man vill.

Barngiftermål- flera tusen gifts bort varje dag

Notering

Idag gifts allt för många flickor bort mot sin vilja. Ungefär 20 000 per dag. Vad måste vi göra för att få stop på detta?

Just nu, när du läser detta har ännu en flicka gifts bort. Mer än 20 000 flickor gifts bort varje dag, i områden runt Sydasien och afrikanska länder söder om Sahara. Dessa flickor har oftast inte fyllt 15 år. I våra ögon är de fortfarande barn. Flickorna gifts bort mot sin vilja till mycket äldre män. Männen är oftast i 40 års åldern. Flickorna gifts bort för att upprätthålla familjens heder och tradition. Och varför ändra på en tradition som verkar funka i familjens ögon?

Eftersom flickorna fortfarande är unga, går de i skolan. Men efter giftermålet brukar de sluta skolan. Då hamnar de efter i utbildningen och det blir en större klyfta mellan könen. Alltså killarna får gå klart sin utbildning och kan därefter få ett jobb.

Inom en viss tid kommer dessa flickor bli gravida. Vilket är en stor risk, då en 15 årings kropp inte är färdigutvecklad. Den är heller inte uppbyggd för att bära och föda ett barn. I fattigare länder finns det inte heller sjukhus eller barnmorskor. Det är en stor fara för både mamman och barnet.

Men vad ska vi i resten av världen göra för att förhindra detta?

Jo, vi måste informera folk om det. Skriva i tidningar och på sociala medier.
Högt stående personer kan också börja uppmärksamma detta. Michelle Obama är en person som jobbar mot det. Men det behövs fler, så att länderna kan förstå att det är fel. Då kan de stifta lagar om det. T.ex. att båda parter ska vara över 18 år.
Flickorna har också rätt att gå klart sin utbildning. Då kan de lära sig om detta, så att de inte gifter bort sina ena döttrar någon dag.