Vad är kläder värt för dig?

Har man märkeskläder blir man direkt stämplad som snobb eller att man tror att man är lite bättre än alla andra. Att man enbart köper kläderna för att visa hur mycket pengar man har. Men det finns många andra anledningar till att köpa lite dyrare plagg än att bara visa att man har råd att göra det.

Nu kanske du tänker att jag menar att alla som köper lite dyrare kläder inte alls är snobbiga och tror absolut inte att de är viktigare än alla andra. Men det stämmer såklart inte. Många som köper märken som Gant och Ralph Lauren tror att de köper sig en status. Vilket kan leda till att de ofta har en lite snobbigare attityd. De köper ofta de märkena bara för att ha. Ibland spelar det ingen roll om plagget inte sitter riktigt bra. De köper det ändå bara för märket. Jag menar inte att alla gör det, men det är faktiskt ganska många som gör så.

Nu får du inte tolka det här fel när jag tycker att det är bättre att betala lite för ett märke på plagget, än att det är gjort under hemska arbetsförhållanden. Jag förstår till 100 % att man inte har råd att köpa de dyraste märkeskläderna. Jag förstår verkligen det och jag hoppas innerligt att ingen tar illa upp.

Även fast man inte har råd att köpa dyra kläder så ska man fortfarande försöka ha lite koll på hur plagget har tillverkats och vilka arbetsförhållanden personen som sytt ihop plagget har. Ett exempel är om en tröja säljs för 100 kr i en butik. Så har butiken köpt in den för cirka 30 kr. Vilket betyder att den tillverkats för ungefär 10-15 kr. I den här lilla summan ingår material, vatten, el till maskiner och kanske färg till färgning.        Vad är det som gör att tröjan kan tillverkats för så lite pengar? Hur mycket blir egentligen över till den som syr ihop tröjan?

Många kläder produceras i fattiga länder, även dyra märkeskläder, vilket inte alltid är det bästa. Även om det är billigt för företaget att ha sin produktion i ett sådant land. När ett företag väljer att lägga sin produktion i ett U-land, alltså ett fattigt land, kan det skapa stora problem för både människor och miljö. U-länder har oftast inte utvecklat några riktiga miljölagar vilket gör att avfallen från produktionerna släpps ut rakt i naturen. Människor arbetar med starka kemikalier utan skyddskläder, de blir då sjuka och får sluta sitt arbete. Vilket kan ledan till att det svälter ihjäl för att de inte har några pengar till att köpa mat.

Som lösning till det här tycker jag att man ska informera samhället om hur textil- och klädindustrin verkligen ser ut. Det borde bli ett område inom samhällskunskap som alla elever i grundskolan ska gå igenom. Det här är ett viktigt ämne som påverkar många människor och miljö runt om i världen väldigt mycket.                                  Jag tycker helt enkelt att man ska tänka mer på vad man köper för kläder. Det jag menar är att man ska ha lite bättre koll på produktionen, inte att man ska köpa dyrare kläder.

Så tänk gärna två gånger innan du dömer någon efter vilka kläder den har. Anledningen kanske inte är att man vill visa hur mycket pengar man har. Utan att man är mån om miljö och människor.

vad jag tycker om mobilerna nu för tiden

Häromdagen så tänkte jag på en grej att folk köper nya mobiler så fort det kommer en ny modell.Jag själv får en ny mobil när min har gått åt skogen.

T.ex. nu när den nya Iphone 7 har kommit det är massa som köper den nya Iphonen själv får jag vänta till februari för d får jag ny mobil men jag känner, varför man inte bara kan ha sin mobil tills dom går åt skogen för det är slöseri om man bara köper ny hela tiden.

Då är ju frågan varför vi måste ha den nya mobilen och varför vi är så himla beroende av mobilerna. Jag tror att det är som en drog att vi bara måste ha den i vår närhet för att veta när det händer nåt eller får en snapchat t.ex.Jag förstår att man ändå har en mobil för samtal och meddelanden men det är just sociala medier jag menar.

Jag själv kan inte vara utan min mobil för det känns som man är naken i princip så jag känner mig extremt beroende av min mobil.Helst skulle jag bara kunna lämna ifrån mig min mobil men om det kommer ett pling så är man fast i mobilen igen och måste kolla vad det va som kom.

Och mitt i allt detta så tänkte jag hur folk skulle må, bli och bete sig. Skulle vi ändra oss eller inte t.ex. att vi skulle blivit extremt deppiga eller att vi bara skulle blivit mer sociala och kanske prata istället för som det är ny att vi bara sitter med mobilen i handen och stirrar in i den. Själv tror jag att det hade blivit roligare på rasterna i skolan med kompisar och även på fritiden.

Hur tror ni det hade blivit?

Jag hatar näthatet!

En morgon började jag helt enkelt att fundera..
Näthat. Varför finns de ens ? Varför hatar man ?
Therese Lindgren är en youtuber men flera tusen följare och får också flera tusen kommentarer både på youtube och instagram. På instagram exempel, får hon flera tusen like’s och kommentarer. Näst intill alla kommentarer är jätte fina, snälla och posetiva. MEN, det finns också dom som är kränkande och som sårar
Sociala medier är något som vi alla använder oss mycket av i vardagen.
Vi läser tidningen, kollar Facebook, chattar och mycket mer.
Många tycker att det är jätte bra och smidigt med dessa sociala medier, men en del blir så sårade och kränkta av flera ”haters”.

Exempel på hat-kommentarer som uppstår på nätet:
”Du är helt jävla värdelös”
”Du är dum i huvudet”
”I hate you”
”Häng dig”
”Hora, Slampa”
Sådana kommentarer flera gånger om dagen hos många, speciellt ungdomar.
Varför förekommer hat på nätet?

Oftast när hat förekommer på nätet, är det för att detta ”haters” är avundsjuka på något sätt. Exempel för att dom som blivit kända via Youtube ex, får mer uppmärksamhet än vad hatarna får. Dom vill ha all uppmärksamhet som dom inte får.
Eller så gör dom de bara för att få andra att må dåligt.
En del människor som själva mår dåligt, mår bättre av att få andra att må psykiskt dåligt.

Kan man stoppa näthatet?
Dom som då hatar på andra, mår ju oftast själva inte bra. En lösning för att stoppa näthatet, till viss del som ”hatarna” kan ändra på. Sluta bry sig om andra, och sluta försöka hitta fel hos andra människor som inte ens finns. Och ta tag i sitt eget. Ta tag i sitt eget mående och inte lägga över de på andra som inte har något med de att göra.
En annan lösning till att stoppa hatet, är att exempel sätta ålders gräns på de ”populäraste” medierna. Så man måste ange hela sit person nummer ex, och om man då kanske ska ha flera konton med samma person nummer, så måste man ha valt en säkerhets fråga som bara användaren kan och ingen annan. Och om man sedan får ett visst antal ”anmälningar” på den sociala medien så blir man borttagen för att man då inte skött sig. Då kan man inte använda kontot eller gör ett nytt efter ett visst antal veckor eller månader?

För att haters trycker ner andra med massa elaka kommentarer och annat kring trakasserier osv. De kan då leda till att den personen som utsätts för ”hatet” mår så psykiskt dåligt att han/hon tar livet av sig. Många självmord hos ungdommar görs på grund av att något har tryckt ner personen till botten.
Hur skulle det kännas att bära med sig resten av livet att man själv har gjort så att någon har tagit självmord?
Sociala medier är en bra sak egentligen, men inte den säkraste heller. Det räcker att man skriver, lägger upp en bild, eller säger något fel, så kan man få en massa hat. Man får inte tycka och tänka som man vill enligt många.
Tycker du näthatet är okej?

Dags att sluta döma

First impression last är ett engelskt uttryck. Det betyder att första intrycket består. Men gör det verkligen det?

First impression last. Ja man kan kan faktiskt säga att uttrycket stämmer rätt bra. Folk i världen dömer varandra hårdare än någonsin. Kanske på grund av sociala medier. Eller har man alltid dömt varandra?

Sociala stämplar är ett problem de flesta känner till. Folk tror de vet hur man är bara genom att titta på en. Om man försker lyckas i skolan blir man ofta klassad som pluggis. Har man dyrare kläder blir man ofta klassad som snobb. Men vad är det för fel med att försöka lyckas i skolan? Eller vad spelar det för roll vilka kläder man väljer att ha på sig? De här sociala stämplarna har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Och nu när du läser detta så tänker du nog.

-Aaa, fast det är ju så att den här stämpeln oftast stämmer. Varför skulle man annars få en?

Ja du kanske tänker så men du har helt fel. Du måste ge folk en chans. Sluta döma varandra efter utseende, kläder och beteende. Börja prata med varandra och inte ta saker för givet. Om du inte klickar med personen och du fortfarande tycker hen är tråkig så är det okej. För då har du i alla fall försökt. Försökt att inte ha förutfattade meningar. Försökt att få en annan bild av personen.

-Men du då, dömer inte du folk?

-Jo det gör, jag har ofta förutfattade meningar om folk. Jag är inte bättre än någon annan.

Men när jag tänker så brukar jag komma på mig själv. Säga till mig själv att sluta. Jag vet hur det känns att bli dömd. Det trot jag alla vet. Och då behöver man inte göra så tillbaka. Då kan i alla fall jag försöka vara en bättre människa och sluta upp med det.

Men jag har en tanke. En tanke att få stopp på det här. Det bor ungefär 10 miljoner personer i Sverige.  Om alla föröker sluta med att döma minst en person kanske vi kan utrota de sociala stämplarna. Så ge folk en chans. Sluta med era förutfattade meningar.

 

Sätt in fler bussar

Varje dag går jag till bussen för att åka till skolan. Bussen är alltid sen och den är alltid full så man får stå upp. Många människor står upp i bussen, hur riskfullt är inte det om bussen krockar eller kör i diket? Man får inte heller stå i bussen enligt lagen. Det står också att alla passagerare måste ha säkerhetsbälte på sig.  Hur ska alla kunna ha det om de öser in så mycket folk i bussen? När bussen är sen kommer ungdomar för sent till skolan och vuxna kommer för sent till jobbet. Man ska inte behöva ta en tidigare buss för att komma i tid. De måste följa busstidtabellerna. Jag förstår också att det inte är så lätt att hålla tiderna jämt och att se till att alla får sittplatser, men nu har detta pågått väldigt länge. När bussen är full och gamla män och kvinnor ska åka med och inte får plats att sitta så tvingas de att stå. Det hände en gång när jag åkte hem från skolan att hela bussen var full. Det klev in en haltande gammal kvinna som hade väldigt svårt att gå, då erbjöd jag henne min plats. Jag tycker att alla unga människor borde visa hänsyn och inte bara sitta kvar på sina platser utan erbjuda sin plats istället. Jag tycker att det ska finnas fler bussar eller större bussar så att alla får plats.

Se nu till att fixa detta!

Pensionärsligister

Ungjäklar, onda blickar, suckande, utskällningar, misstro, förbittring. Allt detta kommer ifrån äldre som inte har så mycket annat att göra på dagarna än att ta ut sin ilska på ungdomarna i samhället. Tycka sig ha rätten till att skälla ut oss för minsta lilla grej som att cykla på fel sida av vägen eller något så dumt som att vi är vi. Dom tror att vi ska lära oss något på deras utskällningar eller att vi ska ändra på oss. Dom borde tänka om.

skolan var slut och jag cyklade hemåt, min cykelkompis var sjuk så jag fick trampa hemåt med mitt egna sällskap. Jag är bara några hundra meter hemifrån och det är sista backen kvar innan jag kan se mitt hus. Jag ser mig för och hör inga bilar så jag tänkte väl inte så mycket på att jag sakta började dra mig mot vänster sida av vägen, alltså fel sida av vägen för cyklar. Jag var ju helt ensam och hade bara den lilla korta biten kvar så jag tänkte inte att det var nödvändigt för mig att byta sida. Rätt som det är kommer det en äldre man cyklandes på en sportcykel i fula tajta cyklistkläder och fula gulbruna glasögon. Plus en alldeles för liten röd cykelhjälm på huvudet. Han kommer i hiskelig fart, jag ser att han börjar svänga åt sidan för att inte krocka med mig som kommer cyklandes i snigelfart på samma sida och jag ser även att han börjar röra på munnen och det är då som jag förbereder mig på värsta utskällningen. Vilket jag självklart får, han ropar ”Lär dig cykla på rätt sida av vägen, ungjäkel” i så hög decibel att man senare den kvällen kunde höra på nyheterna att befolkningen i Kiruna hade tänkt sig kunnat höra en äldre man skälla ut en ungdom för att ha cyklat på fel sida av vägen.

Detta har hänt mig ett flertal gånger bara det senaste året, att jag har fått utskällningar och onda blicken av ett flertal äldre baserat på att jag är en ungdom och detta har fått mig att fundera över äldre människors sätt att vara mot oss unga. Dom bemöter oss som att vi vore rent av idioter och att vi bara är stökiga, jobbiga och bortskämda allihop. Varför har det blivit så? Har dom själva glömt av hur det var att vara ungdom? Jag menar bara för att det finns ungdomar som sitter framför datorn 24/7 och spelar Call of duty eller ungdomar som slänger bort sin utbildning på trams eller grejen att vissa ungdomar deltar i ungdomsprogram som Paradise Hotel, Big Brother eller Ex on the beach som alla utgår ifrån att skämma ut sig själv i tv. Eller att vi bland cyklar på fel sida av vägen, så betyder det inte att äldre behöver vara otrevliga och ilskna mot oss. Som att dom själva aldrig har varit unga och gjort misstag, det händer ju alla någon gång . Pensionärerna drar oss alla över en kant och dömer även oss som inte är dom där tröga, jobbiga och oförståndiga tonåringarna och jag tycker det är orättvis behandling.

Måste man vara så otrevlig? Om ni tror att det kommer få oss unga att skämmas för att vi är vi och att vi kommer att ändra på oss så har ni fel. Tror ni att vi kommer lyssna på dom som allra mest ser ner på oss och bara är allmänt otrevliga? Vi kommer istället ropa något i stil med ”kärring!!” eller ”jäkla gubbjäkel!!” nästa gång vi får en utskällning på öppen gata och detta kommer ju inte precis leda till att ni kommer tycka om ungdomar mer. Det kommer istället bli ännu värre och graven kommer bara att grävas djupare och djupare. Det är ni själva som har skapat den här onda cirkeln och det är eran uppgift som fullvuxna människor, att vara mogna och veta att man inte ska skälla ut någon på ett motbjudande sätt för något så simpelt som att cykla på fel sida av vägen.

Ni har säkert hört talas om ”förväntningseffekten”, det är ett begrepp som förklarar förväntan av att få någonting som man är van vid att ges. T.ex. om man är van vid att få beröm av mamma varje dag för att man är så duktig i skolan då förväntar du dig få fortsatt beröm varje dag för det är du van vid. Eller om man är van vid att få skäll av fröken varje lektion och att hon inte har några som helst förväntningar på dig, då räknar du med att få fortsatt skäll och du kommer troligen inte att ändra på ditt sätt eller få någon slags vilja att bli bättre i skolan. Det är precis så det är med er äldre, ni förväntar er inget av oss unga och därför ger ni oss ingen vilja till att bättra oss, vi bryr oss inte längre för vi vet att det inte spelar någon roll vem vi är, ni ser ner på oss alla ändå.

Ni pensionärer och äldre har gått igenom precis samma saker när ni var i vår ålder. Ni har också festat, färjat håret grönt eller kanske att ni har varit en riktig stökig eller busig elev, Ja det är vad tonårsperioden går ut på, att man ska testa olika grejer och finna sig själv någon gång så småningom. Så låt oss vara oss som ni var ni.

Jag har ett förslag på en lösning. Vad sägs om ni skulle avsluta den onda cirkeln idag och komma till förstånd. Ni tycker att vi är omogna och tröga men jag skulle rättare sagt säga, väx upp själva. Var dom mogna vuxna i samhället som tar kommandot och visar oss hur man ska bete sig. Det är till oss som ni lämnar världen, se då till att lämna den i goda händer.

Nu kanske det är många som tycker att jag drar alla pensionärer över en kant, a så kanske det är men det är för att jag vill att även snälla och gulliga far- och mor-föräldrar ska kolla runt i sin omgivning och sprida detta budskap till alla dom känner och jag ska självklart lära mig att cykla på rätt sida av vägen i fortsättningen. Men om jag någonsin skulle göra ett misstag och råka dra mig mot den där underbara fel sida av vägen så hoppas jag att det inte kommer komma en utskällning av gubben i fula cykelkläder. Nu lämnar jag över ordet till er.

 

Skriven av Hanna Kristensson 20-10-16

Vi kommer aldrig bli perfekta

Dagens samhälle handlar om att passa in, vara perfekt, att hela tiden ha de nyaste sakerna och är du dessutom miljövänlig kan du växa en meter av stolthet. Normalitet, popularitet och extrem jämställdhet räknas som viktigt, handlar allt om att vara bäst?

Det här med att vara populär.., Jag tycker att dagens samhälle är alldeles för dömande, överallt finns tankar, fördomar och normer om vem eller vad man ska vara, vad man ska ha på sig, vad man får tycka om och hur man ”ska” se ut. Har du åsikter som går emot dina medmänniskors kan du bli utpekad och har du inte allt ”alla andra” har kan du bli utanför. För att vara populär ska man hela tiden ha de nyaste sakerna, nya telefoner i den senaste modellen , snygga kläder som ”alla andra” har eller varför inte den nyaste modellen av en cool elbil? en tesla kanske? både populärt och miljövänligt tänker du.

Vi har också en väldig tendens att hela tiden klaga? tänk dig en vardag såhär; du vaknar på morgonen och hela världen går under när du inte vet vad du ska ha på dig, gråten sitter i halsen när du tappar din märkesparfym i golvet och det börjar växa ut horn i pannan på dig när du inser att ditt ekologiska favorit kaffe är slut. En aning omtumlad åker du iväg till skola eller arbete, dagen är för lång, lunchen är inte god och när du tror att dagen inte kan bli värre dör din telefon. Vilken hemsk dag, jordens undergång verkligen.

En helt annan sak jag har tänkt mycket på är att det under senaste tiden har blivit väldigt mycket uppståndelse kring att vara miljövänlig, men det är inte alltid miljövänligt att vara miljövänlig hur konstigt det än låter, för att nämna ett exempel kan man säga att vi i framtiden kommer behöva bygga flera tusentals nya kärnkraftverk för att överhuvudtaget kunna få fram den elektricitet som framtidens elbilar kommer behöva för att fungera, och det tar i längden faktiskt större resurser från jorden att tillverka miljövänliga alternativ på livsmedel istället för de vanliga standard. Jag vill inte säga att de som är miljövänliga gör fel, det jag försöker få fram är att dagens samhälle hela tiden går emot sig själv, att allt som sägs och uttrycks vara så mycket bättre hela tiden faktiskt inte alltid är det, vi vill hela tiden försöka vara så bra och gör allting perfekt, men vi är fortfarande bara människor och ingenting kommer någonsin bli helt perfekt.

En annan sak det på senaste tiden också blivit mycket uppståndelse kring är jämställdhet, då menar jag inte lite utan extrem jämställdhet. För någon vecka sedan läste jag en artikel som handlade om att ett tandkrämsbolag skapat en ny blå tandkräm för män och detta hade de fått mycket kritik för, kritiken handlade om att det inte var jämställt för kvinnor eftersom produkten var riktad enbart till män. Bolaget gjorde då en till tandkräm, en röd, till kvinnor och alla var nu nöjda, inget mer med det. Det jag tänkte då, missade dem inte något nu? Tyckte dem att det var jämställt? för det vore ju hemskt om de istället hade skapat en tandkräm för alla? och vad är det egentligen med alla färgkoder överallt, vem säger att killar alltid ska ha blått och tjejer röd/rosa? vårat samhälle som ska vara så jämställt och perfekt kan inte ens tillåta oss använda samma tandkräm längre, det är ju helt absurt.

Okej, vad har vi lärt oss nu? Dagens samhälle vill att vi ska vara omänskliga, aldrig göra något fel eller vara annorlunda, de vill alltså att vi ska vara smarta, perfekta, hjärntvättade robotar, eller näst intill i alla fall. Strunta i det, va vem du vill, tyck om vad du vill, se ut hur du vill, tänk hur du vill. Vi kommer aldrig bli perfekta.

Varför ska halloween vara sexistiskt?

Att ha på sig en kort och avklädd klänning är nästan ett måste för tjejer som vill ha klänning på halloween. Företagen säljer för de mesta bara korta klänningar. Kan dom inte börja sälja klänningar för tjejer som inte vill vara  sexistiska? Varför bidrar företagen till ett sexistiskt samhälle?

Häromdagen satt jag och kollade på maskeraddräkter till halloween på internet. Jag kollade på klänningar, eftersom det är det jag vill ha. Nästan alla klänningar som jag hittade var extremt korta och avklädda, varför? Kostymerna som var gjorda för killar var roliga och inte alls sexistiska. På halloween vill jag vara något roligt eller läskigt, jag vill inte ha på mig en kort och avklädd klänning och se ut som ett sexobjekt. Om man firar halloween med kompisar, sent i oktober, så vill man inte ha en kort klänning, det är kallt och vi firar halloween, vi är inte på en sexklubb.

På internetsidorna jag går in på finns det två kategorier av kostymer. Om jag går in på ena kategorin, barn, är kostymerna gulliga, vissa roliga och jag kan tänka mig att beställa vissa av dom. Men dom storlekarna är för små, så då får jag välja bort den kategorin. Så istället får jag gå in på den andra kategorin, vuxna, där finns det korta klänningar för hyfsat bra pris, och halvlånga och långa klänningar för ett högt pris. Jag kan inte tänka mig betala mycket för en klänning som jag kommer använda ungefär två gånger. Vad ska jag då välja? En för liten barnklänning, en kort klänning för bra pris eller långklänning för ett högt pris? Eftersom jag inte har så mycket pengar och ska betala allt själv så vill jag ha det för bäst pris. Sidorna jag går in på är väl förmodligen gjorda för vuxna och barn, kan dom inte skaffa en till kategori, ungdomar eller tonåringar? Jag vet iallafall att jag och mina kompisar skulle köpa, då mina kompisar också klagade över detta.

En sak jag blev irriterad på var en dräkt från Harry Potter, det skulle vara en skoluniform till Hermione Granger. Klänningen var sjukt kort och såg inte alls ut som kläderna hon använder. Varför skulle man vilja vara en bok eller filmfigur men inte ens ha på sig de kläderna personen använder?

Eftersom det säljs mycket avklädda kläder så är det förmodligen det som blir sålt mest. Dom skulle inte sälja produkter som ingen vill ha, så såklart finns det tjejer som vill ha korta klänningar på halloween, men kan dom inte göra liknande klänningar fast olika längder? Sen tycker jag att dom ska göra mer roliga kostymer som passar kvinnokroppar, då de roligaste kostymerna är sydda till män. Ja visst passar de kostymerna tjejer också, men oftast är storlekarna större och de är inte likadant sytt. Om det ska säljas så mycket avklädda och korta klänningar, varför säljs det inte lika mycket avklädda kläder till killar? Varför ska just tjejer vara avklädda när samhället redan ser ut som det gör? Många killar ser redan tjejer som ett sexobjekt, varför ska man då fortsätta sälja saker som bidrar till detta?

Att byta skola

Byta från Lyckeskolan till kunskapens hus tycker nog många har varit jobbigt. Att tänka att man skulle ha varit störst till att bli minst i skolan.

Dom 9:or som skulle bli äldst och störst i skolan, på grund av mögel. Det tycker många har varit jobbigt men det har nog varit bra på vissa sätt också. Det kanske har varit jobbigt för dom som måste åka buss och har det långt till skolan, och inte har en cykel eller en moped så dom måste gå till skolan för att föräldrarna inte kan köra och det kan ju vara jobbigt för många. Men oftast så kan man beställa en taxi eller så får man åka buss det brukar ju oftast finnas en plan b. Men om man har en cykel eller måste gå om man har det långt kan ju vara jobbigt. Men det dom flesta tycker är jobbigt är nog att tänka på att man skulle kunnat vara äldst i skolan till att bli minst. Att gå från en skola som man visste hur allt fungerade till att gå till något nytt det är la roligt på sitt sätt och vis men det har nog varit mest jobbigt i sådana fall. Men det som många tycker är att det är bättre mat i gymnasiet än vad det var i Lyckeskolan. Men en grej dom nog tycker om men är en skandal är att dom fick börja skolan 2 dagar efter dom andra, och började men lektioner ungefär 3 veckor efter skolan hade börjat men det hade nog inte dom något problem med. Dom fick först vara i den gamla skolan annexet och fick komma in på gymnasiet 1 och en halv vecka efter skolan hade börjat. Vissa blev glada att få reda på att dom skulle till gymnasiet men det fanns också vissa som blev väldigt glada. Men det ända dom som blev olyckliga fick tänka på var att bara tänka positivt. Det var någon enstaka som bytte från Lyckeskolan till Ängskolan på grund av detta men det var ju hon, hans egna fel. Men om man skulle fortsätta så gäller det nog tänka positivt för annars så tror nog dom flesta att det går dåligt i skolan och det är inte bra. Men många tycker nog att det har varit bättre nu det sista och man har vänt sig vid miljön och vet hur det är i skolan och hittar överallt. Nu det senaste så har det inte varit så mycket gnäll och det känns som alla har glömt det och bara som sagt har tänkt positivt men det som kanske också är positivt är att om man ska gå i Marksgymnasium vet dom flesta i alla fall hur det ser ut.

 

Hur svårt kan det va?

Oj, och vad ska jag skriva om då, tänker jag när vår lärare berättar att vi ska skriva en krönika. En krönika är inget som man spottar ur sig bara sådär och jag känner direkt hur ångesten kommer krypande.

Ångesten kommer som ett grått regnmoln och täcker solen. Jag önskar att jag hade haft ett paraply som kunde skydda mig från de tunga dropparna som nu faller mot mig. Jag ser hur dropparna klumpar ihop sig och bildar ett stort F.

När man skriver en krönika så ska man utgå från en vardaglig händelse men när jag tänker igenom vad jag har varit med om kan jag inte komma på något jag vill skriva om. Varför, varför, varför händer det aldrig något intressant i mitt liv. Det ända som behövs är en liten händelse, vad som helst. Tänk vad bra det skulle varit om en pensionär skulle skällt på mig för att jag cyklade på fel sida vägen eller att en meteorit slog ner i min trädgård.

Nästa lektion är det dags att börja skriva och alla förutom jag börjar direkt, min hjärna är helt tom. Alla som jag har pratat med har jättebra ämnen att skriva krönikor om. Att alla andra redan har kommit på något känns stressande och jag försöker tänka ut vad jag vill skriva om men inga idéer dyker upp. Hela dagen går jag och grubblar, i skolan, hemma under träningen och sent innan jag ska sova. Jag blir mer och mer stressad, frustrerad och ledsen för att jag inte kommer på något. Inget blir ju bättre av att krönika förslagen vår lärare har tagit fram bland annat är skrivna av Hans Rosenfeldt, som är en av Sveriges bästa krönikörer. Tror han att jag ska kunna skriva lika bra?

Hemma försöker mamma och pappa hjälpa mig. De slänger ur sig massor av idéer precis som om det vore lika enkelt som att cykla. Bakning, hundar, sport och clowner är bara några av de förslag de kommer med men jag tyckte inget var tillräckligt bra. Det sista förslaget de ger mig precis innan jag ska somna är att jag ska skriva en krönika om ångesten över att skriva en krönika. Så det är det jag håller på med nu.

Att det var så svårt att hitta ett ämne som jag ville skriva om tror jag beror på prestationsångest. Jag vill att allt alltid ska vara på topp och inget får bli dåligt. Jag tycker det är både bra och dåligt. Det är bra för att man alltid vill prestera sitt bästa och man kämpar för att det ska bli så bra som möjligt. Jag pressar mig och lägger ner tid på att få det bra. Det dåliga med prestationsångest är när det blir som det blev denna gången när jag inte riktigt visste vad jag ville skriva om. Jag blir arg och frustrerad samtidigt som jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Inget blir bättre av att jag trycker ner mig själv och tänker på hur dålig jag är.

Jag antar att man inte alltid kan prestera sitt absolut bästa och jag måste lära mig att var nöjd med det jag gör ändå. Det finns både berg och dalar och just nu kanske jag är nere i dalen och väntar på mitt att mitt nästa äventyr uppe i bergen ska börja. Man kan aldrig veta säkert när nästa äventyr kommer. En sak är i alla fall säker och det är att jag inte kommer att bli någon krönikör.