De tre musketörerna

 

De tre musketörerna är skriven av den franske romanförfattaren Alexander Dumas år 1844. Alexander Dumas som levde under 1800-talet har b.la skrivit den berömda klassikern Greven av Monte cristo.

Boken utspelar sig i Frankrike på 1600-talet och handlar om den unge Gascognaren D’Artagnan som drömmer om att få bli en musketör. Så han avreser till Paris för att söka lycka i kärlek och äventyr, med sig har han ett rekommendationsbrev som han ska avlämna till musketörernas ledare Herr Trevillé. Men på vägen kommer han till staden Meung där han får fula kommentarer om sin gamle häst, som hans far tvingat honom att rida under sin resa. D’Artagnan blir arg och tar till strid mot mannen, men innan striden ens börjat får D’Artagnan ett slag i huvudet bakifrån av den hemske mannens vän och han faller till marken medvetslöst. När han vaknar upp är hans rekommendationsbrev försvunnet och han svär på att det är mannen från Meung och att han ska döda honom i en duell. Men han fortsätter sin resa till Paris i hopp om att kunna bli en musketör trots att brevet är försvunnet, han säljer hästen och fortsätter till fots. I Paris träffar han på musketörkaptenens tre män ur kungens livvakt Porthos, Aramis och Athos som tidigt i boken blir nära vänner med Gascognaren. D’Artagnan tar in på ett världshus där han träffar hovdamen Constance Bonacieux som han snabbt blir kär i, men som tyvärr redan är gift. Men i samma stund som han träffar Constance dras han och hans musketörkamrater in i en hemlig plan mot Anna av Österrike Frankrikes drottning, ledd av kardinalen och den mystiske Mylady och det är inte bara drottningen som är i fara utan också D’Artagnans käresta, Constance.

Boken är äventyrlig och romantisk, därför tillhör den epoken Romantiken. Boken är skriven utanför ramarna och har mer känsla, den innehåller en fantasi som är motsatsen till den tidigare epoken Upplysningstiden då filosofer skrev om människans eget förnuft och att det är tekniken man borde tro på. Här handlar det mer om kärlek när D’Artagnan slåss mellan sin kärlek för Constance och sin passion för mystiske Mylady som leder till en maktkamp där hämnd och hat härskar. Det handlar om nuet, inte om fakta där allt är antingen rätt eller fel.

Karaktärerna har väldigt olika personligheter som avspeglas på ett vist otydligt sätt men det finns enstaka personbeskrivningar i boken. D’Artagnan som är huvudpersonen i boken är från början en fattig gascognare som reser till Paris och blir en ungdomlig adelsman med en betjänt till hands, han är en bra fäktare och vän, samt nyfiken och väldigt romantisk. Athos som är en av musketörerna är en bra ryttare, en temperamentperson som kan var snäll och modig, men också en berusad man som spelar bort sina pengar på spel som han för det mesta förlorar i. Aramis är en vänlig musketör som har lätt för att få kvinnor, han ville bli präst tidigt i sitt liv och skrev mycket poesi men han blev övertygad till att bli musketör. Porthos är en duktig fäktare men inte så smart, så strategier får hans vänner ta hand om.

Att boken utspelar sig under 1600-talet märker man genom det gammaldags skriv- och talesättet som framhävs tydligt i boken, man hade inte heller bilar eller något annat modernt utan man tog sig fram med häst och vagn. Man hade pistoller och musketörer som använde svärd för att skydda sig själva, annorlunda mot dagens polisstyrkor som använder bilar som transportmedel och pistoler som vapen.                                     Boken utspelas i Frankrike främst i Paris, det märker man genom miljöbeskrivningarna och det upprepas flera gånger i boken att de befinner sig i huvudstaden.

Jag tyckte att denna bok var riktigt svår, den innehöll många karaktärer och händelser som gjorde att man kom in på vilse-spår och tappade bort sig. Det var många franska ord som man inte förstod med svårt uttal som försvårade läsningen. Det var också många olika platser och miljöbeskrivningar som hoppade runt i boken för var sida och det förvirrade mig tidigt i boken. Jag vet inte om det beror på bokens ålder eller om det inte var rätt kategori för mig, men för att ta sig igenom denna bok så behöver man ha tålamod, intresse och klurighetsförmåga vilket jag märkte snabbt att jag inte hade för just denna bok. Jag tycker att den är ganska långtråkig och det var svårt att förstå handlingen, det fanns ingen röd tråd.                                                                          Trots att jag gillar äventyr och spänning så tycker jag att den har ett alltför gammalmodigt språk, den har alltså inte det lätta språket som jag tycker finns i dagens böcker och som jag tycker är mer lättläst. Jag skulle faktiskt vilja ge mig på en annan av Alexander Dumas romaner bara för att se om alla hans böcker är lika svårlästa eller om det är någon skillnad. Det skulle vara kul att få avsluta en av hans böcker och gilla den.

Det som jag faktiskt tyckte var något bra med boken var att det fanns ett starkt band mellan de tre musketörerna och adelsmannen som ger boken ett starkt budskap. Att man inte klarar sig på egen hand, utan att man med vänner vid sin sida är mycket starkare. Vännernas måtto har blivit berömt världen över ”En för alla, alla för en” Det har jag tagit i lärdom i av denna bok.

Något annat som är intressant är att boken inte bara är en fantasi utan även en historisk och verklig berättelse. Det berättar Alexander i sin inledning. Han forskade på det kungliga biblioteket i Paris för att samla på material till en bok om Ludvig XIV då han fick tag i ”D’Artagnans memoarer”. I boken står det om kung Ludvig, hans drottning Anna av Österrike, kardinalen Richelieu och andra hovdamer från 1600-talet. D’Artagnan berättar om sina ungdomsäventyr, om mötet med musketörernas kapten Treville och om de tre musketörerna. Jag tror att eftersom att den är baserad på en verklig händelse med författarens egen twist så tror jag att den har blivit mycket känd. Med tiden har den blivit en klassiker. Boken innehåller allt som många vill ha i en klassiker romantik, goda mot onda och äventyr. Många känner igen rubriken ”De tre musketörerna” och enligt mig kommer den aldrig att gå ur tiden. Det kommer alltid att vara någon som vill läsa den även om jag inte kommer att vara en av dom.

 

Skriven av Hanna Kristensson 8A

De Unga Kvinnorna Under Realismen

Boken jag har läst heter Unga Kvinnor. Den är skriven av Louisa May Alcott. Hon föddes år 1832 och gav ut boken Unga Kvinnor år 1868, alltså tillhör denna boken Realismen. Det märks genom att fadern var utskickad i det Nordamerikanska innbördeskriget, 1861-1865. Boken var alltså skriven lite efter kriget. Det märktes också genom att de två äldre flickorna i familjen hade fått sluta skolan för att hjälpa till med arbetet i hemmet och de två yngre fortfarande gick i skolan. Telegrafen fanns och dem var ilskna på att dem inte kunde leva det lyxiga liv familjen en gång haft i tiden.

Boken handlar om familjen March. Familjen består av herr March, pappan i huset som är regementspräst i det Nordamerikanska innbördeskriget. Fru March, mamman i huset. Och dem fyra döttrarna. Den vackra och lite fåfänga Margreth eller Meg som hon också kallas, är 16 år och äldst.  Sedan kommer den pojkaktiga Josephine eller Jo. Hon är 15 år och mycket livlig. Elizabeth, eller Beth som hon alltid kallas, är en godhjärtad blyg 13 åring. Sist kommer den yngsta Amy. Amy är en 12 årig  bortskämd flicka och vill visa sig äldre än vad hon egentligen är. En annan viktig person i boken är den förmögna och väluppfostrade grannpojken Theodore Laurence, eller Lauire, som blir en god vän med hela familjen men speciellt med Jo.

Familjen March bor i en liten stad i Amerika. Där man får följa med familjen och deras vänner från jul till jul. Genom glädje och sorg. Upp och nedgångar, romanser och mycket mer.

I en del av boken fick familjen ett telegram. Det stod att deras far blivit mycket sjuk och fru March var tvungen att resa till sjukhuset i Washington där fadern låg. Flickorna blev lämnade med den trogne tjänaren och vännen Hannah. Under tiden fru March var borta blev en av flickorna svårt sjuk. Jag kan inte säga vem, för då avslöjar jag för mycket. Denna delen tyckte jag var mycket spännande för man visste inte hur det skulle gå med den sjuka flickan eller deras sjuke far.

Boken var ganska svårläst. Kapitlen var långa och hade inga stycken. Det blev svårt att förstå och att hålla reda på allting som stod. Men jag tycker ändå att boken Unga Kvinnor var bra. Den var väldigt bra detaljerad, till exempel kläderna. Därför tyckte jag denna boken passade mig för jag är intresserad av modet under 1800-talet. Det var också intressant att se hur många familjer levde under denna tid. Språket i boken är ganska mordent. Det känns som att boken kunde varit skriven idag, fast den utgavs för 148 år sedan.

Alva Johansson

svenska vt-16

 

Skattkammarön

Jag har läst boken Skattkammarön som är skriven av Robert Louis Stevenson. Huvudpersonen i boken är främst Jim hawkins, en kreativ och smart skeppspojke vars liv får en helt annan vändning när han träffar den gamle piraten Bill Bones.

Äventyret börjar när unge Jim hittar en gammal skattkarta på vinden. Tillsammans med doktor Livesey och godsägare Trelawney ger sig Jim ut på öppet hav för att leta efter skatten. Ombord på fartyget befinner sig också skeppskocken Long John Silver, en sträng och hård farbror som förlorat sitt ena ben i ett tidigare äventyr. Det Jim inte vet är att Long John och matroserna ombord bär på en stor hemlighet, en hemlighet som kommer till att förändra allt.

Det jag vet om boken är att författaren skrev den som en saga till sin styvson, den är alltså påhittad och det blir lite svårt att bestämma en exakt tidsepok för när berättelsen skrevs. Historien är äventyrlig, och känslosam med drömmar och mycket fantasi, jag skulle därför gissa att den skrevs någongång i slutet av romantiken.

En sak jag gillar speciellt mycket är att det var många tydliga miljöbeskrivningar och man kunde därför få sig en egen uppfattning av hur det skulle kunna se ut på den öde ö dem befinner sig på. Man märker tydligt att berättelsen utspelar sig runt 1700-talet, då pirater härjade runt om på haven, folket i städerna levde i olika stånd och skeppet besättningen seglade med var ett traditionellt träskepp. Det jag tycker var mindre bra med berättelsen var att den är väldigt rörig, det känns som att det kommer in nya personer i händelserna hela tiden och det blir därför svårt att förstå allting. Det var också lite svårt att förstå språket i boken eftersom det är mycket ”piratspråk” när klockan var t.ex 13:30 sade piraterna att klockan var 3 glas Rom och det var inget jag förstod första gången.

Jag gillar boken men jag tror inte att den är helt rätt för mig, den är lite för rörig och svårläst samt att själva berättelsen är lite väl påhittad. Jag tycker om böcker med spänning och tyvärr tycker jag inte att jag fann det när jag läste den här, den där längtan och nyfikenheten av att läsa vidare fanns inte.

Som sammanfattning skulle jag säga att det är en väl detaljerad och händelserik bok, en bra bok för dem som gillar äventyr och något utöver det vanliga. Jag tror att det är därför som den här boken har blivit en klassiker, dels så fungerar den i alla tider men det som är speciellt är att berättelsen inte är lik någon annan jag läst och det finns en speciellt charm med det. Jag rekommenderar boken för dem som gillar changern fantasy och vill ha en utmaning när det gäller läsandet. Då passar den säkert perfekt.

//Felicia 8A

Bokrecension om Onkel Toms Stuga

Jag har läst boken ”Onkel Toms stuga” som är skriven av Harriet Beecher Stowe.
Huvudpersonerna i boken är Onkel Tom, en oskyldig, svart liten snäll kille. Som är en av dom största slavhandlarnas slav.
Tom är köpt av denna stora slavhandlare, men som nu säljs vidare till en annan slavhandlare.
Harry blir ju såklart ofrivilligt såld till denna köparen. Men Harry lyckas sen smita iväg en liten stund för att
hämta sina saker som han skulle ha med sig, men medans han hämtade sina saker så smet han iväg och då började hans äventyr utanför Onkel Toms områden.
Vart den utspelar sig uppfattade jag inte riktigt exakt, men kanske runt 1600-1700 talet.
Miljön är inte sig lik som den är i vårat nu. Husen var gammalt byggda. De flesta va byggda av stockar och
en del var byggda av trä och tegelstenar. Dom större byggnaderna var byggda av tegelstenar.(vad jag har uppfattat det som)

Jag tycker boken var ganska intressant, få veta lite hur det var som slav på den tiden. (enligt hur Tom upplever det)
Och hur det gick till hur man sålde slavar till andra slavhandlare. Dom mutade på flera olika sätt, ex ”Köper ni henne
så får ni henne/honom på köpet”
Och att man då blev ofrivilligt såld till en helt främmande människa som man inte träffat eller sett innan.
Men själv tycker jag att det är ledsamt och sorgligt att Tom måste behöva rymma för att slippa vara en slav hos en helt
okänd människa.

Boken är faktiskt en bok som jag skulle kunna läsa igen eller läsa flera av, av samma författare. Jag tycker att
författaren har fått med lagom mycket miljö beskrivningar och person beskrivningar, så att det inte blir för mycket att
läsa och bli uttråkad på. Boken var lätt att förstå, och den hade ett bra flyt i det hela.

Jag tror att boken blev en klassiker för dens sett att beskriva en del av slaveriet, vilket en del tycker är rätt intressant.
Och på sättet den är skriven på. Bra inledning och ett intressant slut.

Lysande utsikter av Charles Dickens

Jag har läst en klassiker som är skriven av Charles Dickens och heter ”Lysande utsikter.” Ordet utsikter betyder framtid så bokens titel betyder alltså lysande framtid.

Boken handlar om huvudpersonen Pip som är en liten pojke som under bokens gång blir äldre. Pip är snäll och drömmer om att bli en rik och bildad herre när han blir stor. Han är föräldralös och bor därför med sin syster och hennes man. Familjen är fattig och bor i en liten by på Englands landsbygd. Pip är modig för precis i början av boken så träffar han en straffånge som har rymt från en båt med massa fångar ombord. Han pratar med fången och ger honom en paj och bröd att äta och brännvin att dricka eftersom han hotar med att döda honom annars. Även om Pip är lite rädd så gör han det ändå.

När Pip har blivit äldre så kommer det en advokat till byn som berättar för Pip att han har fått en stor summa pengar av en hemlig välgörare som inte vill avslöja sitt namn. Pip är helt säker på att det är den rika tant Havisham som är hans hemliga välgörare. Han tror att tant Havisham vill att han ska bli rik och förnäm herre som sedan gifta sig med hennes adoptivdotter Estella. Pip flyttar därför till London där han börjar på en skola för att lära sig vett och etikett och hur man blir en fin herre. Där börjar han leva ett lyxliv med bland annat dyra kläder och fina fester. Men sedan börjar livet i lyx att svaja och han får allt mer skulder och en dag får han veta vem välgöraren är. Så är det verkligen som han hela tiden trott?

Boken utspelar sig under 1800-talet både i storstaden London och på Englands landsbygd. Det märker man eftersom att Pip ofta säger ”hemma i byn” eller pratar om London eftersom han bor där. Att boken utspelar sig under 1800-talet kan man genom boken förstå för att de inte hade några bilar utan man gick eller åkte häst och vagn. Miljön i boken ändras lite under tiden eftersom att Pip växer och blir äldre och han bor på olika platser.

Jag tycker att boken var bra för att det hände lagom mycket och handlingen hade inte för snabba vändningar. Man var helt säker på att det skulle bli på ett visst sätt, men så blev det oftast inte. Att det inte blev som man trodde gjorde att den var rolig och intressant. Vissa delar i boken kunde vara lite sorgliga eftersom att många viktiga personer i handlingen dör.

När jag läste boken kände jag att den var ganska rätt för mig eftersom att den var en verklighetstrogen bok och jag tycker sådana böcker är roligast. Det är kul att ibland läsa en lite äldre bok eftersom det handlar om en annan tid och man får samtidigt som man läser lära sig om hur författare och människor tänkte och trodde då. Det som är jobbig med att läsa äldre böcker från en annan tidsepok är att det skiljer sig så mycket från idag till exempel så åker de i diligenser mellan London och Rochester istället för bilar. Diligenser är vagnar som dras av hästar. För att få åka med så måste man betala, så det är lite som dagens bussar. Det gör att nyskrivna böcker är lättare att läsa och förstå och därför blir de mer rätt för mig.

Charles Dickens var en av de största författarna under tidsepoken realismen. Att ”Lysande utsikter” är skriven under realismen märks för att först är Pip en fattig och föräldralös pojke och det speglar hur många hade det vid den tiden och det var det Charles Dickens ville visa när han skrev. När Pip sedan blev rik så framgick det hur rika personer levde. De gick på fina fester och levde ett lyxliv medans många andra var fattiga och svalt. I boken så såg man skillnaden på rika och fattiga tydligt vilket man ville visa under realismen.

Att ”Lysande utsikter” har blivit en klassiker tror jag beror på att den handlar om ett ämne som alltid är aktuellt, nämligen pengar. Alla är alltid intresserade att läsa om pengar och skillnaden på att vara fattig och rik. Det är det som gör att folk fortsätter läsa boken och den har blivit en klassiker.

Jag tycker att boken var lättläst och man ville läsa vidare när man läste. När jag läste så tänkte jag hela tiden ”bara en sida till” och det är så det ska vara när man läser en bra bok. ”Lysande utsikter” är en bok som jag kan rekommendera.

En världsomsegling under havet

Jag har läst en bok som heter en världsomsegling under havet. Den är skriven av Jules Verne. Boken skrevs på 1870-talet. Det är en äventyrsberättelse.

Huvudpersonerna är professor Arronax. Betjänten Consei som hjälper Arronax. Ned Land som var harpunjägare och skulle skjuta havsmonstret. Kapten Nemo som var kapten på ubåten Nautilus.

Professor Arronax har skrivit en bok om världshavens hemligheter och får därför följa med ett skepp ut på ett uppdrag. De försöker att hitta ett enormt havsdjur.  De ska döda havsmonstret ute på havet. De tror att det är en narval. Den är ett hot mot fartyg och skepp. När de är på skeppet så stöter de på jättevalen och kastats ner i vattnet. De lyckas ta sig upp på föremålet och det visar sig vara en ubåt. De blir tillfångatagna och inspärrade i ubåten. De upplever många äventyr, söker skatter och upptäcker en undervattensstad. Men de tänker fly så fort de kan.

Boken utspelar sig i en ubåt på havet. Bland annat på röda havet och medelhavet. Det är som ett stort akvarium med fiskar, bläckfiskar, tjocka sjöstjärnor, krabbor och många olika växter.

Jag tycker boken var bra för att det hände mycket. Den var spännande när de ramlade i vattnet och man inte visste hur det skulle gå för dem. Och när de slogs mot jättebläckfiskarna. Det var sorligt när en matros dog när jättebläckfisken drog ner honom i vattnet. Jag tycker att boken innehöll en del svåra ord ex dugonger och pärlbåtar. Jag tycker att de var dåligt slut för att jag ville veta mer om kapten Nemo.

Det är professor Arronax som berättar själv i boken om hans äventyr.

En världsomsegling under havet är en klassiker. En klassiker är en bok som aldrig går ur tiden. Den skrevs för länge sedan. Den läses om och om igen.

Jag tror att denna bok blev en klassiker bara för att den är så spännande.

Boken skrevs under realismen och naturalismen. Ubåten, djuren och växterna i havet var verklighetstrogen. Jules Verne var den första science fiction författaren. Han skrev om saker som skulle uppfinnas i framtiden.

Jag tycker att boken passar både barn och vuxna. Jag tycker boken var spännande hela tiden. Jag kan rekommendera boken.

 

Jorden Runt På 80 Dagar

                                          JORDEN RUNT PÅ 80 DAGAR

Skriven av: Jules Verne

Phileas Fogg som huvudpersonen i min bok heter, är en vad man kallar en gentleman, som bor i London. Men Mr. Fogg är inte den vanliga sorten av gentleman som man ser på Englands Bank eller något av Citys kontor. Nej, Mr. Fogg är den sorten av gentleman som bara lämnar sitt hus när det är ytterst nödvändigt och bara på exakta tidpunkter. Han har inga vänner eller familj som han umgås med, utan är för det mesta hemma eller i Reformklubbens lokaler där han är ordförande.

En dag när han i vanlig ordning tog plats i Reformkubbens salong, exakt 17.20 för att äta sin middag som han alltid gjorde vid denna tidpunkt. Så kom också hans klubbkamrater som alltid kom vid den tiden för att spela några partier whist. Under spelets gång kom dom mycket förnämsta gentlemännen in på jorden, och att det kändes som om den hade krympt. Det sades att man kunde komma runt den på 93 dagar. Då vaknade Mr. Fogg upp ur sitt tänkande och sa att han hade räknat ut att 80 dagar räckte för att ta sig jorden runt, och så var det bestämt. Phileas Fogg hade ingått i ett vad att ta sig runt jorden på 80 dagar. Om han inte klarade det skulle han vara skyldig sina klubbkamrater 20 000 pund (som är ca, 240 000 svenska kronor). Om han klarar det eller inte? Det tänker jag inte säga här, du får läsa boken själv om du vill få reda på svaret!

Under resten av boken får man sedan följa med på hans resa runt jorden. På alla konstiga ställen har åker till och alla märkliga människor som han och hans betjänt träffar på. Ja, han har faktiskt med sig sin mycket påhittige och lite lustiga betjänt Passepartout på resa också. Tillsammans lyckas dom lösa många problem, allt för att dom ska hinna fram i tid och vinna vadet.

Min bok utspelar sig under slutet av 1800-talet, under romantiken. Det märker man eftersom att det är mycket äventyr med mycket spänning, genom nästan hela boken. Boken tycker jag också symboliserar frihet och att våga bryta mot normer, och det var det man skrev mycket om under romantiken. Det var ingen som ens hade tänkt tanken på att resa runt jorden på 80 dagar, men Mr. Fogg visar på att våga sticka ut ur mängden och göra något annorlunda.

På grund av att dom reser runt hela tiden ändras miljön från plats till plats. Dom besöker allt från regnskogar och djunglar till karga landskap med bara massa bergskedjor. Men man märker att denna resa inte gjordes nyligen utan att det var ca, 145 år sedan, tillexempel genom sättet dom transporterade sig på. Dom hade inga flygplan eller snabbtåg att färdas med, utan bara tåg, båtar, droskor, segelbåtar, och elefanter. Man märker också att dom inte har lika stor erfarenhet om världen och dess faror, som man har idag. Det klart att Mr. Fogg hade räknat med att någonting skulle hända under resans gång, men dom var inte alls lika pålästa och förberedda som vi är idag om vi skulle gjort en liknande resa.

Jag gillade faktiskt den här boken. Det förvånar mig lite, eftersom att början var lite svår och seg att komma in i. Språket förvånade mig också lite, det var mycket som inte alls lät som idag och vissa meningar som lät helt fel grammatiskt sätt. Men förutom det tyckte jag att den var riktigt bra. Bra handling, mycket spänning och små “funderare” om livet här och var. Det som jag tyckte bäst om var att den behöll spänningen från början till slut. Man fick följa dom vart dom än åkte och på varje plats hände det alltid något som blev ett litet problem. Det var förmodligen också spänningen som blev när man inte riktigt visste om dom skulle klara resan på 80 dagar eller inte, som gjorde att jag ville fortsätta läsa.

Men varför har just den här boken blivit en klassiker då? Jo, jag tror att det är för att den aldrig kommer att bli gammal, den kommer aldrig att dö ut. Det kommer alltid finnas folk ute i världen som uppskattar den. Så klart att språket och miljön dom reser i gör så att den känns lite äldre, men eftersom att man lika gärna hade kunnat göra detta vadet och resan idag, så tycker jag att den passar in i vilken tid som helst. Jag tycker heller inte att den är inriktad på något speciellt kön eller ålder. Utan att den funkar till dom flesta som gillar äventyrsböcker. En klassiker för mig ska vara en bok som har en bred publik, alltså att den inte är gjord för något speciellt kön eller ålder. Men också en bok som inte utspelar sig i en tydlig epok eller tid. Utan att det är en bok som kommer leva kvar för evigt.

Så för att sammanfatta lite. Jag tycker den här boken var riktigt bra, den hade allt som en bok och klassiker ska innehålla. För mig är det väldigt viktigt att den bok som jag läser ska ha en bra inledning så att man blir intresserad från start och vill fortsätta läsa. Den här boken hade inte det, men eftersom att jag redan hade valt den så orkade jag inte gå och låna en ny. Det var tur att jag inte gjorde det, för efter ett tag blev den riktigt bra och jag kom verkligen i en sådan period då jag bara ville läsa mer och mer, och inte lägga ifrån mig den, och det är väl så en bok ska vara? Jag kan iallafall verkligen rekommendera denna boken.

Jorden Runt På 80 Dagar får av mig 8 av 10!

Pappa Långben av Jean Webster

Jag har läst boken Pappa Långben som är skriven av Jean Webster och kom ut 1912.

Jerusha Abbot, en föräldralös 16årig flicka som kallas Judy, bor på ett barnhem och har inte sett så mycket mer i livet. När en av barnhemmets styrelsemedlemmar läser en av hennes påhittade historier hon skrivit beslutar han sig för att han ska betala en collegeutbildning till henne. Han tycker mycket om hennes sätt att skriva och han önskar att hon skall bli författare. Men det är på ett villkor och det är att hon inte får veta vem han är och att hon skall skriva brev till honom varje månad. Det enda hon vet om den okände välgöraren är att han är rik, lång och avskyr flickor. Eftersom hon inte vet hans namn bestämmer hon sig att kalla honom Pappa Långben.

Judy som person är rolig, skön och tonårig. Hennes personlighet påminner mig mycket om min kompis. Hon skulle kunna leva i vår tid på det sättet hon skriver.

Boken består av Judys brev, breven handlar om hur hon har det, vad hon gör och vad hon tycker om saker. Breven är skrivna på ett roligt, intressant och berättande sätt, så även fast det inte är skrivet som om det händer just nu så lever man sig ändå in i hur hon har det. Jag har dock fastnat på en mening i boken som lyder ”(är kvinnor medborgare? Jag undrar just)” och det är här man eventuellt kan förstå att det inte är nutid om det nu är så som jag uppfattar det. Jag förstår inte vad hon menar.

Boken utspelar sig i dåtidens nutid i USA där hon är på college och skriver alla breven.

Jag tycker om sättet boken är skriven på. Det är ungdomligt språk och beteende. Ena dagen kan hon vara glad och andra dagen kan hon vara arg på Pappa Långben för att han inte svarar eller att hon inte får veta vem han är. Jag tycker dock mindre om att det inte var styckeindelning när det inte var ett nytt brev. Det blev svårt att hänga med och att koncentrera sig, men det hände inte ofta då det var nytt brev ganska ofta.

Även fast boken var bra så tycker jag inte att den var rätt för min smak, jag tycker om böcker med en handling som ett problem och en lösning. Detta var mer om hennes liv och det hände inte så mycket. Det var ingen händelserik bok med stora känslor från mig utan den var mer enkel och vardaglig. Det hoppade mycket i tiden, på någon sida var det sommarlov och efter några sidor var det sommarlov igen så även där var det svårt att hänga med.

Jag tror att denna bok har blivit en klassiker och lever kvar än idag för att Judy skriver på ett humoristiskt sätt och man kan lätt sätta sig in i hennes känslor även nu för tiden. Jag tror att boken är skriven under realismen för under den tiden så ville författarna skriva böcker om hur samhället var och inte förvränga något. Denna bok bygger bara på verklighet och har inget övernaturligt eller påhittat.

Den hemliga trädgården – Frances Hodgson Burnett

Boken handlar om en tio-årig flicka som heter Mary. Under hela sin uppväxt har hon och hennes familj bott i Indien. De blev behandlade som gudar under den här tiden eftersom de var vita. Mary var van vid att inte lyfta ett finger. Hon blev påklädd som om hon vore en docka och tappade hon något tog hennes betjänter upp det. Hennes betjänter var nästan dem enda hon umgicks med för föräldrarna pratade nästan aldrig med henne. Men en natt kom pesten och alla dog förutom Mary. Då skickas hon till sin farbror som bor i Yorkshire, England. Hon har väldigt svårt att vänja sig vid sitt nya liv. Nu blir hon tvungen att sköta sig själv. Hon kommer inte längre ha betjänter som passar upp på henne. En natt vaknar hon av att hon hör någon gråta, hon går ut i korridoren och hittar ett rum där en pojke ligger och gråter. Hon blir först rädd men sedan börjar hon prata med honom. Hon får reda på att det är hennes kusin Colin och att hans pappa avskyr honom, för att han påminner så mycket om sin mamma som dog vid förlossningen. Mary och Colin blir snabbt goda vänner och Mary berättar om en hemlig trädgård hon hittat när hon var ute och lekte. Colin blir genast väldigt intresserad av den hemliga trädgården och vill höra historier om den varje dag. Det göms många hemligheter och oväntade förmågor i den hemliga trädgården. Vem vet, kanske finns det oväntade vänskaper bakom murarna?                                    Boken utspelar sig i början 1900-talet och det märks genom att vita fortfarande behandlas som gudar i länder där det bara bor mörka. Det finns inga flygplan så Mary reser från Indien till England med båt och tåg. Man märker även på språket i boken att den är skrivet för länge sedan. Texten är moderniserad men vissa ord är fortfarande lite svåra att förstå.

Jag tyckte boken var väldigt bra och det var lätt att bygga upp en bild i huvudet om hur allt var. Den hade en intressant handling och det var spännande att läsa om hur livet var för en bortskämd och föräldralös liten flicka under den här tiden. Vissa händelser i boken fick mig verkligen att tänka till på hur bortskämda vi är idag. Om vi ska någonstans kan vi ta bilen, ska vi snabbt få tag på någon så ringer vi. Men det kunde inte de. Så det tyckte jag var väldigt intressant att läsa om. Boken beskriver väldigt bra hur det var på den tiden och då blir det väldigt lätt att förstå hur det var förr.                                                                    Jag tyckte att boken var rätt för mig för att den hade en spännande handling. Jag tycker även om böcker som är skrivna förr i tiden. För jag tycker det är intressant att läsa om hur det var innan all teknik ”tog över” världen. Och det beskriver den här boken väldigt bra.

Boken skrevs under realismen och det märks väldigt tydligt. För under realismen skrev författarna mycket om hur det var i samhället. Det beskrivs väldigt mycket om hur det var i samhället och hur människorna hade det. I böckerna som skrevs under realismen brukar det vara med många olika personer och det fanns det även i denna bok. Författarna skrev också mycket om tidens stora skillnader mellan fattiga och rika. Den hemliga trädgården fick mig verkligen att inse hur stora skillnader det var mellan rika och fattiga under realismen. Den fick mig också att inse hur mycket samhället har förändrats under ca 100 år.

bokrecension-Jules Verne en världsomsegling under havet

 

En världsresa under havet är skriven av Jules Verne ”mannen som uppfann framtiden’’

Boken handlar om att den engelska regeringen får reda på det mystiska havsmonster som har väckt liv i folket. Något måste göras så regeringen skickar deras bästa fartyg Abraham Lincoln för att stoppa monstret. Ombord på fartyget finns professor Pierre Aronnax, marin biolog, och hans trogna assistent Conseille. I ett försök att stoppa monstret kastas de tillsammans med kanadensaren Ned Land överbord fartyget Abraham Lincoln. De tre blir räddade av kapten Nemo, han låter dem bli ”fria’’ fångar ombord undervattensbåten Natilus. Boken utspelar sig år 1870 i en ändlös resa runt om i alla världens hav.

Jag tycker att boken var spännande och bra, det jag tycker är bra med boken var när det tre skulle ut och jaga på nya öar eller utforska havets bottnar. Det ända dåliga med boken var att den kom igång sent i början. En världsresa under havet har epoken romantiken med mycket spänning och science fiction. Människor då har ju aldrig sett eller lagt tanken på en ubåt i år 1870. Det är det som gör boken unik. Man märker det också på att det tre männen har gamla kläder och Nemo använder ett solur för att se sin position på havet. Jag tycker boken var rätt för mig tack vare deras spännande jakter och detaljerade miljöbeskrivningar.